korgboll

korgboll

10:e december

December 2012Posted by Jonas Mon, December 10, 2012 20:06:31

Nu har vi pysslat i lite mer än en vecka och en del saker börjar ta form. Veckan har förutom relativt hårt arbete bestått av: lådmat, cola, damm, godis, blåmärken och svett, (har endast duschat två gånger och Milla har sagt att jag äntligen börjat lukta lite karl). En jäkla massa bråte har det blivit vilket tagit över källaren och den lilla uteplatsen. Slit och släng, inte bra. Men det var nog inte bara dåligt att köra en liten upprustning på det hus som inte förändrats nämnvärt sedan det byggdes. Ett lager tapet är det enda vi har hittat och ytterdörren har vid tillfälle behövt en kvinnlig höft för att öppna sig.

Det är sällan passande med vab, men det har varit en ganska intensiv semestervecka och det var därför ganska skönt att vara hemma med två sjuka barn idag. Imorgon blir det dock jobb men redan nästkommade vecka är det semester igen, så då är det på ett igen bara.



3:e december

December 2012Posted by Jonas Mon, December 03, 2012 19:02:27

Elektrikern åkte på VAB och Engla brände ut sig efter en halvtimmes städning.

2:a december

December 2012Posted by Jonas Sun, December 02, 2012 21:52:01

En vanlig åttatimmars dag och väggen är borta.

För övrigt hade vi en granne på besök. Hon rotade i vår skräphög och var på jakt efter beslagen och handtagen till de gamla köksluckorna. Även min käre vän Ante tittade förbi. Jag upplevde honom något skeptisk och förskräckt till det projekt vi satt igång.

Imorgon kommer elpojkarna.

1:a december

December 2012Posted by Jonas Sun, December 02, 2012 13:37:09

Då kör vi igång. Idag är det första dagen i vårt lilla radhus. Det var dyrt, det finns renoveringsmöjligheter men först och främst känns det bara härligt. Farsan kom ner på morgonkvisten efter en hyfsat spännande resa längs en snötyngd E4:a.

Efter lite fika satte vi igång med renoveringsprojketet. Jag rev kök och pappa gorde annat. Väldigt mycket annat. Hur hinner han med karl!? Rivningen av ett kök kan ju te sig enkelt. Men icke. Inte om det är är ett platsbyggt kök från 40-talet i vart fall. Och inte om det är en hyfsat klen ung man som tagit på sig uppgiften att jobba grovt. Jag kom således inte hela vägen denna dag. En mellanvägg fylld med sågspån upplevde sig förbisedd under de nästan 70 år som gått sedan den restes och ville således att en del tid ägnades åt hen.

Appropå 40-talet så kom Milla och barnen förbi och servade oss med mat, fika och städning. Klockan halv åtta kvällade vi och åkte till vårt andra hem för en middag, en "Så mycket bättre" och ett sänggående så sent som klockan tjugotvå.

Hej igen!

November 2012Posted by Jonas Thu, November 15, 2012 13:19:16

Efter mer än två och ett halvt års väntan är det så dags för korgboll att återuppstå!

Här är en kort redogörelse för vad som hänt under den tid som korgboll legat vilande: vatten har runnit under broarna, några tåg har gått, hälften har vågats och hälften har vunnits, ett par käppar har fastnat i hjulen, tid har slagits ihjäl och solskenet har avlöst regnet. Men vem bryr sig om den tid som flytt? Nu blickar vi framåt!

En av anledningarna till att korgboll återigen väcks till liv är för att redogöra för den stundande renoveringen av vårt nyinköpta radhus som vi flyttar in i den första december. Det kommer nog inte bara att vara guld och gröna skogar gällande renoveringsbiten. Vi har ju provat på en helrenovering en gång tidigare då vi bodde i huset på Sjövägen i Hagfors. Kommer ihåg att jag blev i det närmaste renoveringsutbränd vid det tillfället. Får se hur det nu kommer att gå. Ska bli spänannde. Förmodligen kommer vi att ta det i lite makligare tempo denna gång. Detta till stor del beroende på att vår budget spräcktes rejält redan i och med köpet av huset. Känns för övrigt som att vi köpte i exakt rätt tidpunkt i och med det rådande ekonomiska läget i vår omvärlden och med tanke på den växande arbetslösheten. Ett hus ska man ju tydligen se som en investering. Lite som en aktie. Eller ett luftslott. Hade känst trist att ha köpt huset för tio år sedan för hälften av pengarna. Det ska ju inte vara för lätt här i livet. Man vill ju stångas lite. Så nu är det slut på Thailandsresor och andra resor. Åtminstone kommer det att bli en rejäl nedskärning i frågan. Men jag är bara lite bitter. I det stora hela känns det superbra med vårt lilla radhus som ligger exakt där vi vill att det ska ligga. Ur vår synvinkel det bästa läget som Gävle har att erbjuda. Nära till skola, bad och nära till stan. Vi kommer att ha en perfekt liten trädgård vars gräs vi kommer att kunna klippa med nagelsax på runt timmen om vi så vill. Vi kommer att ha en källare där gäster kan sova, där vi kan spela musik och där vi kan måla om vi känner för det. Vi kommer att kunna grilla på sommaren och vi kommer att ha det vi gör...

Kanske kommer det finnas saker att skriva om även innan vi flyttar, eller så blir det tyst ett tag. Men i så fall körs korgboll igång igen den första december. Och då kan jag lova bilder och skit.

Hejdå Lanta 100425

April 2010Posted by Jonas Sun, April 25, 2010 08:09:44

Efter en otroligt mysig avslutningskväll står nu resväskorna packade. Om ett par timmar lämnar vi Lanta men först blir det ett dopp i poolen och ett dopp havet. Sen håller vi tummarna för att flygen går som de ska. Ni där hemma, vi ses snart! //Jonas

Skol- och dagisavslutning 100423

April 2010Posted by Jonas Sat, April 24, 2010 06:27:46

Idag gick barnen sista dagen på Lilla svenska skolan. Det var Englas klass som stod för fredagsunderhållningen i form av lite vulkanberättelser. Engla var jätteduktig, och lite nervös, då hon redovisade sina teckningar ”vulkan som sover” och ”vulkan som är vaken”. Efter redovisningen var det dags för prisutdelning och både Engla och Fred vann guld i ”bästaelevtävlingen”.

Vi är mycket nöjda med tiden som Engla och Fred haft på skolan och är tacksamma över lärarnas höga ambitioner och stora engagemang i barnen. //Jonas

Otroligt häftigt vulkanutbrott.

Fred gillar sin "lilla storasyster" (som han själv säger) MYCKET.

Fred får en kram av sin fröken Karin.

Englar kramar sin fröken Maritha.

En tur till Krabi 100422

April 2010Posted by Jonas Sat, April 24, 2010 05:58:23

Idag tog jag (för andra gången) moppen in till Krabi. Turen tog en bit över två timmar, inklusive de två färjorna som tar en till fastlandet. Vid min förra tur var mitt huvudmål Krabi-town och denna gång riktade jag in mig på turistorten Ao-Nang. Ao-Nang kändes lite som en mindre kopia av Patong fast med vackrare omgivningar. En helt okej tur som kan summeras som följer: ett dopp i havet, två stopp av polisen, ett besök på Mc-Donalds, en sekunds underbar doft av taigan och inhandlande av sandaler och några t-shirtar till mig och familjen. Resans bottennapp var att de inte hade några ”snökulor” i Krabi. Något som alla turistorter av rang borde kunna erbjuda. //Jonas

Färja.

Vacker omgivning.

En inställsam Ronald.

Stranden i Ao-Nang

Ge upp nu Eyjafjallajökull 100420

April 2010Posted by Jonas Tue, April 20, 2010 08:01:40

Igår skrev jag ett inlägg som jag klantigt nog råkade radera. Direkt efteråt hade jag inte orken att återskapa det. För en halvtimma sedan gav jag mig så på ett försök. När jag nästan var färdig råkade jag klantigt nog radera även detta. För att inte råka radera det en tredje gång skriver jag det denna gång i Word. De tidigare två ”inläggen” gick något i stil med följande:

Mindre än en vecka kvar nu och en känsla av hemlängtan börjar slutligen infinna sig. Mest längtar jag efter min guddotter, Ebba men självfallet även efter er andra som jag/vi inte träffat på snart fyra månader. Tyvärr känns det dock lite osäkert om vi kommer att komma hem på utsatt datum. Vulkanen med det fräsiga namnet Eyjafjallajökull (Öfjällglaciären) lär få sista ordet i den frågan. (Eller varför inte de rödklädda demokratikämparna i Bangkok.) Jag pratade med min bror Johan igår och han sa att vulkanen höll igång i över ett år vid sitt senaste utbrott 1821. Detta var ju en tid innan Charles Lindberg och exploaterade öar i Thailand (etc). Därmed ställde den förmodligen inte till det lika mycket för semesterfirande västerlänningar den gången. I vår "desperation" har vi börjat kolla upp tåg mellan Peking och Moskva, något som barnen skulle älska. Eller inte.

Annars har vi börjat buda på hus i Gävle. Den första budgivningen förlorade vi trots att vi tyckte att vi gick väl högt. Men vi har förtröstan då grannhuset (http://www.hemnet.se/beskrivning/645109?r=3) nu är till försäljning samt att Boklok snart har utlottning på sina radhus.

För övrigt är Fredde lite sjuk i feber vilket vi föräldrar trots allt tycker är mysigt då han som bieffekt även blir extra kramsjuk. //Jonas

Songkran 100413

April 2010Posted by Jonas Wed, April 14, 2010 12:02:44

Det Thailändska nyåret, Songkran, firas med ett stort vattenkrig i vilket alla deltar vare sig de vill eller inte. Vi som ville vara med hade en enormt rolig dag då vi beväpnade med vattenpistoler och gevär deltog i festen med stor förtjusning. Jag skulle faktiskt tro att jag och Milla uppskattade att bli dyngvåta (och nertalkade) lika mycket som Engla och Fred. Kanske skulle vi ha ett rejält vattenkrig till midsommar!? //Jonas

Fortfarande relativt lungt på gatan.

Efter det här överfallet åkte Englas kamera ner i "wet bagen".

Glad Påsk från oss på Koh Lanta 100403

April 2010Posted by Jonas Sat, April 03, 2010 10:52:49

Hoppas att ni får en fin påskafton hemma i Sverige. Skulle smaka otroligt gott med köttbullar och jansons men vi får väl nöja oss med det gamla vanliga strandmyset. //Jonas

Koh Lanta Noi runt 100331

Mars 2010Posted by Jonas Wed, March 31, 2010 10:15:40

Idag blev det ytterligare en moppetur. Denna gång åkte jag till grannön Koh Lanta Noi (Norra Lanta) för att se vad den hade att erbjuda. För att ta sig dit åker man färja över sundet mellan södra och norra Lanta. Turen tar cirka tio minuter och kostar endast åtta bath, vilket ju är så gott som gratis. Då färjan var iland brassade alla bilar och mopeder fram till en t-korsning för att sedan ta höger. Alla utom jag då, som följaktligen svängde vänster. Då jag inte hade någon vägkarta över Lant Noi hade jag ingen koll på vart jag var på väg. Vägen visade sig till slut att leda fram till den strand som vi sett så många gånger då vi käkat på ”pålrestaurangerna” i hamnen. Jag steg av och knäppte ett par kort innan jag fortsatte vägen som de andra tagit. Efter några kilometer nådde jag den korsning som då man svänger vänster leder till den färja som tar en till fastlandet. Sannolikt är att det är den vägen som de flesta besökare på Lanta Noi tar innan de ens hunnit sätta sin fot på ön. Detta då jag efter att ha passerat korsningen hade vägen för mig själv. Det var en häftig om än något knepig upplevelse att svischa fram på mopeden, med djungel och hav som om vartannat hamnade i mitt blickfång. Några byar, där det kan vara svårt att vara anonym, passerade jag också på min väg. Jag kände mig smått exotisk då barnen efter vägkanten vinkade och skrek, Hello! ”Savadikap” sa jag och vinkade glatt tillbaka. Då jag kom hem igen var ännu en lyckad moppetur avverkad där det genuina Lanta, eller Lanta innan turismen, gjort sig synligt. //Jonas

Stranden mitt emot "pålrestaurangerna".

En övergiven semesterby?

Vägen var överlag i bra skick.

En fiskeby i sikte.

Och en fiskebåt.

Här tog vägen slut.

På färjan hem.

Moppetur 100330

Mars 2010Posted by Jonas Tue, March 30, 2010 08:51:31

Medan barnen var i skolan/dagis och Milla var på massage tog jag en moppetur till den vackert belägna fyren på öns södra udde. Här kommer några bilder från min lilla resa.

Flera apor såg jag längs vägen. Här en som kalasar på sopor och lät sig fotas på ett par meters avstånd.

Fyren.

Fyren ur ett grodperspektiv.

Klippor nedanför fyren.

Eftersom ingen annan fotar mig så får jag göra det själv.

På hemvägen blev det en lunch på restaurangen Bamboo och ett dopp i Bamboo Bay.

Tuk-tuk-tur 100327

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 28, 2010 11:56:01

De två veckorna som min mamma var här flög snabbt förbi, och tyvärr stämmer det nog att tiden går fort då man har roligt, och roligast av allt var nog att hon själv trivdes så bra här på Koh Lanta. Men gillar man god mat, massage och trevliga människor är det svårt att ha en misslyckad semester här på ön.

Sedan i torsdags är det så ”bara” vi fyra igen, och den sista månaden som är kvar kommer förmodligen att bli mycket lugn. För övrigt märks det nu tydligt att lågsäsongen är här. Dels beroende på att stranden över en natt ändrade karaktär genom att vågor dragit med sig stora sandsjok längre ut till havs och dels beroende på att turisterna sakta men säkert börjar leta sig hem till kylan eller kanske, och förhoppningsvis, en härlig vårvärme.

100327

Idag var vi iväg på ett tuk-tuk-äventyr med mig själv som chaufför.

Vi började dagen med en frukost på Baan café. Dagens frukost var ganska karakteristisk för familjen Nässbjer och såg ut som följer: Engla åt varmt grovt bröd med salami. Till det blev det färskpressad äppeljuice. Fred tvingade i sig en skål cornflakes med mjölk och tjatade om att smaka alla andras mat som han sällan gillar. Han drack även en apelsinshake. Milla åt en likadan macka som Engla, samt yoghurt, müsli och en jordgubbsshake. Själv åt jag som vanligt en tonfiskmacka och drack en kopp kaffe.

Efter frukost begav vi oss söderut längs öns västkust. Det första stoppet blev ett badstopp på ”Relax Bay” som är en del av stranden ”Long Beach”. Efter en stunds badande gick jag iväg för att hämta kameran. Under den korta tid jag var borta tilltog vågorna och Milla hade fullt sjå att hålla koll på sig och barnen. Själv kände jag mig som en vanmäktig krigsfotograf som inte kunde göra annat än att försöka fånga den bästa bilden.

Efter badet drog vi iväg för en liten lunch på en restaurang som låg efter stranden Klong Nin för att sedan åka vidare till öns sydspets, eller åtminstone så långt vi vågade åka innan backarna blev väl branta för vårt lilla ekipage. Tyvärr går inte vägnätet runt hela ön, så vi blev tvungna att vända om och åka tillbaka några kilometer innan vi kunde vika in på en av de två vägar som går tvärs över ön. Trots att vi tidigare valde bort en av de branta backarna stötte vi på denna tvärväg på en ännu brantare nedförsbacke innan vi nådde öns östkust. Förutom denna lilla pärs, som det var att av alla krafter trycka åt både fram och bakbroms för att på så sätt smyga ner för branten, gick själva körningen bra. Efter backen åkte vi vidare till den by där öns ursprungsbefolkning "Chao Leh" håller hus. På grund av ett stundande oväder blev vi dock tvungna att vända om och bege oss till "Old Town" för att ”söka skydd”. Vi hittade vårt skydd på en restaurang vi besökt vid två tidigare tillfällen. Efter lite glass och milkshake märkte vi att ovädret aldrig riktigt blev av och återvände så hem.

Efter barnen somnat hade vi lite altanmys med en gammal kompis (Åke) och hans tjej (Annika). Jag hade utan vetskap att de var på Lanta stött på dem några dagar tidigare under en promenad på stranden. Bra avslutning på en skön dag helt enkelt. //Jonas

Krigsfotot.

En avslappnad posé på Relax Bay.

Fred är däremot inte mycket för att posera, honom får man istället fånga i flykten.

Som sagt.

Fred snart tre år.

Pärlan.

Hong Kong

Mars 2010Posted by Jonas Fri, March 26, 2010 08:37:04

Lite mer än två veckor sedan vi kom tillbaka till Koh Lanta är det så dags att skriva några rader om vår vistelse i Hong Kong.

Efter en cirka fyra timmar lång flygresa från Kuala Lumpur anlände vi till den enorma flygplatsen vid sextiden. De första som ”tog emot” oss var två munskyddförsedda personer som genast kollade tempen på barnen för att sedan med ett busigt leende välkomna oss till Hong Kong. Nästa kontakt var med en k-pistförsedd man som bad mig att säga åt Engla att inte springa på rullbanden. Enligt honom hände det mycket olyckor i frågan. Försiktighet på många plan är alltså något som prioriteras på en av världens modernaste flygplatser.

Efter vi hämtat vårt bagage tog vi tåget in till centrum. Vi nådde Hong Kong Central där vi skulle byta linje till den som skulle ta oss till stationen Tin Hau som vi under vår vistelse besökte ett två gånger om dagen.

Då vi efter incheckning stod och väntade på hissen märkte vi hur några ur personalen uppträdde stressat. Det visade sig bero på att hotellets brandlarm satts igång. Vi valde då att inte ta hissen upp till våning 23. Istället gick jag och köpte resans basmat på Mc Donalds medan resten av familjen satte sig att vänta. Då jag kom tillbaka var läget lugnt och efter att jag tappat ut en läsk i foajén tog vi så hissen upp till vårt lilla hotellrum där vi åt och sov.

Nästa dag var det dags för barnens höjdpunkt under resan, Disney Land. Det var självklart ett mycket välordnat nöjesfält men konstigt var att det nästan inte var några barn där. Uppskattningsvis var endast fem procent av besökarna under 18 år. Vi hade i vart fall en mycket mysig dag då Engla också fick sin efterlängtade sockervadd. Tror även att vårt val av att besöka parken på en torsdag var bra, detta då det knappt var några köer till attraktionerna.

Dagen efter var det dags att åka till Stanley Market som låg på den andra sidan (södra delen) av Hong Kong ön. Vi tog oss dit med en buss som efter de slingriga bergsvägarna körde i ett rasande tempo. Bussturen var trots att man ibland satt med andan i halsen trevlig då vi kom bort från den extremt urbana stadskärnan och istället fick se ett annat mer ”lantligt” Hong Kong. Kontrasten var slående och gjorde Hong Kong än mer fascinerande. Marknaden som låg väldigt vacker vid vattnet var trots allt inte så speciell. Men med allt inräknat var det dock en spännande dag och bussturen tillbaka var ännu vildare.

Dag tre var det dags för The Peak vilket är en högt belägen del av Hong Kong. Vi tog oss dit med hjälp av The Peak Tram som är ett vackert bergståg som vid tillfällen klättrar upp för berget med en extrem lutning. Väl uppe tog det ett tag för oss innan vi hittade ut från det köpcentrum som avstigningsstationen så fiffigt ligger i. Men väl ute möttes vi av en fantastisk utsikt över stadsdelen Hong Kong och stadsdelen Kowloon. Efter ett par timmar tog vi sedan tåget tillbaka och vandrade till stadsdelen SoHo. SoHo är det hippaste som Hong Kong har att erbjuda och var kanske inte helt anpassat för barnfamiljer, men vi åt i vart fall en god men dyr middag på en mexikanske restaurang innan vi åter åkte tillbaka till hotellet för att ladda inför nästa dag.

Efter att ha tagit det relativt lugnt på morgonen styrde vi kosan mot Kowloon. Till Kowloon är det lätt att ta sig med tunnelbana men vi ville såklart åka de relativt berömda Star Ferrys. Vi trodde att vi skulle behöva punga ut med en hel massa pengar för turen men tydligen anses båtarna vara som vilken kollektivtrafik som helst och kostade således endast tre-fyra kronor. Den korta båtturen var helt klart värd pengarna och jag hade nästan kunnat betala det dubbla. Vi steg iland på Kowloon och efter lite hamburgare var vi beredda för Walk Of Stars som är ett stråk längs vattnet där en massa kinesiska stjärnor har sina stjärnor och handavtryck. De flesta okända för oss men några såsom Jackie Chan, Bruce Lee och Jet Lee kände vi ju till. Från Walk Of Stars har man hela tiden fantastisk utsikt över Hong Kongs otroliga skyline vilket gjorde upplevelsen mycket mäktig. Efter promenaden tog vi oss en rundtur inåt Kowloon och besökte bland annat en restaurang där personalen tycktes väldigt förundrade över att ha västerlänningar på besök samt ett H&M som vi självklart bara sögs in i. Klockan åtta var det dags för The Symphony Of Lights vilket är en ljusshow som utspelar sig på Hong Kongs skyskrapor. Häftigt, och likt The Peak ett måste för alla som besöker staden.

Dag fem var det så dags för hemresa men innan vi satte oss på planet till Phuket han vi med att köpa ett Nintendo DS till Engla och jag passade även på att gå till frisören.

Vi kom fram till Phuket vid elvatiden och efter en seg taxiresa stöp vi i säng först klockan två på natten. Klockan halv åtta steg vi upp och halv nio satt vi på båten hem mot Koh Lanta. Innan vi var hemma stannade vi på dock på Phi Phi Island ett par timmar och vi fick där chansen till en liten matbit. Då till slut steg iland på Lanta kändes det som att vara hemma. //Jonas

Frukost på vårt hotell Causeway Bay.

På Disney Land.

Trollkarlen Merlin.

Engla och Törnrosa.

Fred var lite fegare än Engla och valde att inte vara med på några stjärnkort.

På Stanley Market. T-shirtar ljuger inte.

Engla åt tre potioner med "svenska" köttbullar.

På väg till The Peak.

Utsikten från The Peak.

Utanför restaurangen i SoHo.

På vår Star Ferry med det passande namnet Nothern Star.

Ett hyfsat välkänt klocktorn och en Star Ferry.

Spex framför Hong Kongs skyline.

Jag (Jonas) och Jackie.

Som vanligt ville folk fota Milla.

Engla i kön på H&M.

Skyline.

Vårt hotell.

Efter några få timmars sömn på Twin in hotell i Phuket Town.

Väl hemma väntade ett paket från mormor och morfar.

Emerald Cave igen

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 21, 2010 12:14:20

Inget Hong Kong än, dock ett litet inlägg om veckan som gått och om denna dag.

Veckan som gått

Förutom att min mamma och Milla har varit på massage sjuttioelva gånger och att vi ätit en massa god mat och haft det allmänt mysigt kan sägas att Milla och jag i fredags var på Muy Thai. En kille på det gym som jag tränade på innan jag fick kasta in handduken skulle gå huvudmatchen. Anledningen till att jag efter hela fyra träningar fick lov att avsluta min Muy Thai karriär var på grund av att jag under mitt fjärde träningstillfälles första slag stukade handen (eller nåt?). Fyra veckor senare är handen fortfarande inte okej. Innan denna fjärde träning hade jag även skadat foten på två ställen samt ett knä och jag som inte ens fyllt 35? På grund av min bräckliga kropp är den som nu ska bära familjens heder i ringen Milla som gjorde sin första träning i fredags. Och hon som inte fyller 30 förrän den sjuttonde maj har ju framtiden för sig. En framtid som också bekräftades av hennes tränare som ansåg att hennes ”gå på lina” grundposition (precis som Boklövs V-stil) förmodligen kommer att revolutionera sportens framtid. Behöver jag säga att jag inte är lika kaxig mot henne nu som förr?

Åter till matchen. Innan vår kille skulle upp i ringen var det ett antal andra matcher. Bland annat två grabbar i åttaårsåldern som tyvärr pucklade på varandra rejält. Inte alls roligt att bevittna. Kan ju tycka att de åtminstone borde bära huvudskydd.

Under de första två ronderna såg ”vår kille” väldigt skakig ut och han verkade inte ha något självförtroende. Kanske inte så konstigt då detta var en rematch mot en motståndare som i den tidigare matchen knockat honom rejält. Så, plötsligt i början av rond tre drar vår man in en tjottablängare rakt i kistan på sin stackars kombattant och matchen var som i ett trollslag över. Kul tyckte vi, då vinnaren är en mycket trevlig och ödmjuk herre.

Emerald Cave igen

Då min mamma utifrån vårt senaste inlägg om Emeralde Cave blev lite sugen på att se det med egna ögon tog vi idag en tur dit. Båten var återigen den som gick till fyra olika öar där man fick chans att snorkla lite och kolla på fiskar. Tyvärr var det lite väl mycket maneter på ett par ställen vilket gjorde att snorklingen inte blev lika njutningsfull som förra gången. Ingen större sorg för någon av oss förutom Milla då. Hennes lycka var dock gjord då hon såg ännu en karaktär ur filmen Nemo. Denna gång var det Gill som Persbrandt dubbar i den svenska versionen. Och nu kan hon inte sluta prata om den rackarns fisken!

Då vi denna gång kom fram till grottans öppning var den överbefolkad av turister. Åtminstone fyra gånger fler än vid det förra tillfället, som även det var det trångt. Allt gick dock precis lika galant som den första gången och min kära mor tyckte upplevelsen var "helt underbar". Denna gång hade vi även köpt ett ”ocean pack” till kameran vilket innebär att vi till skillnad från förra gången kan bjuda på några bilder.

Klockan tickar på och nu ska vi ut och käka på en av våra favoritrestauranger, Rann. Ha det gott alla! Vi hörs! //Jonas

Stranden i Emerald Cave.

Går det att läsa?

Som vanligt är det många som vill fota barnen.

Eller är det Milla de vill fota?

Ett litet dopp.

Tillhör inte vanligheterna att Fredde sover middag nu för tiden.

Kuala Lumpur

Februari 2010Posted by Jonas Mon, March 15, 2010 09:34:22

Kuala Lumpur

När vi på eftermiddagen den 27/2 gled in på KL´s centralstation så var det till ”Mitt KL” vi anlände. Redan tidigt i planeringen av vår lilla Asienturné klargjorde jag att vi för min del kunde strunta i både Singapore och Hong Kong- bara vi åker till KL. Men som sig bör i en familj så möttes vi på halva vägen (nästan), vilket jag idag med facit på hand känner mig oerhört tacksam över.

Det första vi gjorde när vi efter en billig och taxameterstyrd resa anlände till vårt hotell var att bege oss iväg och ta en titt på Petronas Twin towers, som fram till och med 2003 var världens högsta byggnader. Det var rysligt höga skyskrapor och Jonas uppvisade märkligt nog enorma svårigheter att hålla balansen då han tittade upp emot topparna. Vi spenderade sedan lite tid i det köpcentrum som är beläget i den ena av skyskraporna och förundrades över de klasskillnader som råder i denna del av världen. Flådigare butiker har sällan skådats, så vi gjorde prioriteringen att hålla hårt i våra plånböcker. Efter att ha insett att alkoholpriserna är ställda i tydlig relation till den muslimska kulturen (öl i butik, 35-40:-) tackade vi slutligen för oss och stupade i säng.

28/2

Dag två i KL och vi skulle göra stan. Efter att inlett strapatsen med att runt lunchtid (cirka 35 grader) spendera ungefär en timma i stadsparken, med tillhörande lekpark så var det slut på de tre yngsta förmågorna i familjen Nässbjer. Den fina promenaden avbröts på moderns begäran och en taxi frammanades för fortsatta äventyr. Vi åkte vidare in till centrum, men tröttnade ganska snabbt, varpå vi tog ett ”i-luften-flygande” tåg till stadsdelen Chinatown. Resan dit var ett omständigt projekt med tågbyten, fullsatta vagnar och brist på rulltrappor/hissar, men vad gör man inte för att betala 7 kronor i stället för 40 kronor för en taxiresa. Med facit på hand ett spännande men rätt oklokt beslut. Ett skyfall satte stopp för hemfärden och vi blev strandsatta ett par timmar på ett hak i Chinatown. Supermysigt avbrott som vi kan tacka regnet för.

1/3

Taxiresan till Bad- och nöjesparken kostade oss 23 Ringgit (cirka 90 Sek) och det kändes helt OK. Dagen i parken var makalöst härlig och vi kände oss lite som Michael Jackoson då det begav sig, eftersom det kändes som att vi hade parken för oss själva. Inga köer, väckning av karusellskötare och relativt barnanpassade attraktioner. Vi gick under tiden på Sunway Lagoon på två nitar varav den ena var att jag traumatiserade Engla genom att ta med henne i Flumeriden. Den andre var att jag inför färden hade reflekterat dåligt över vilken dress-code som gäller i vattenparker belägna i länder där muslimska seder och bruk är rådande. Aldrig förr har jag iklädd bikini känt mig så promiskuös och utmanande. Den badutstyrsel som i Thailand kan betecknas som både tråkig och heltäckande hade i Malaysia förvandlas till något som inte alls hör hemma i familjära vattenparker. Efter att ha betalat 80 Ringgit för hemresan, hotat att anmäla taxichauffören samt bitit ihop som aldrig förr var vi slutligen hemma på hotellet. Ännu en måltid inköpt på Mc Donalds inmundigades och barnen kom ett steg närmre den förgängliga skörbjuggen.

2/3

Sista dagen kändes något överflödig och vi längtade alla till Hong Kong. Vi gick återigen till lekparken och kollade även in ett superhögt TV-torn. På grund av hög entréavgift för att ta sig upp till toppen valde vi dock att stanna kvar i det lilla köpcentrum som var beläget vid tornets fot. En dag som inte går till historien som en av de roligaste. Vi hade helt enkelt fått nog av stekhet storstad, sura taxichaufförer samt det rådande kvinnoideal som ibland går stick i stäv med vad man själv står för. Vi var redo att ta oss an Hong Kong. //Milla

På väg mot KL.

Höghusen.

Fredde i den superstora lekparken.

Engla i densamma.

Transport.

Utsikten från vår balkong.

Två söta barn och en äcklig pizza.

Det här med att hålla sig ett tag är inte riktigt Freds grej.

Det blev ett par bilder med detta motiv.

Skräckfärden.

Den här grejen åkte vi i fem gånger. Supermysig.

En karusell helt för oss själva.

Singapore

Februari 2010Posted by Jonas Sun, March 14, 2010 07:38:19

Timrå till slutspel! Om jag ska vara ärlig hade jag gett upp hoppet för ett bra tag sedan men då det kom till en avgörande match mot Luleå förstod jag att grabbarna skulle fixa det. Antar att HV blir först ut i slutspelet. Lätt som en plätt…

Vi kom hem från vår visumresa i tisdags, Fred började på dagis på onsdag och barnens farmor kom hit i torsdags. Fredde trivs bra på dagis och vi uppskattar att ha några barnfria timmar på vardagarna. Farmodern njuter av livet på Lanta och har lyxat till det med massage två dagar på raken. Tänkte jag skulle skriva några rader om vår Singapore-, Kuala Lumpur- och Hong Kong-resa och börjar med vårt första stopp Singapore.

SINGAPORE

Den 24/2 lämnade vi Koh Lanta med en minibuss som tog oss till Krabi flygplats. Vid incheckning var vi lite oroliga då vi snålat och valt att bara checka in ett bagage vilket innebar att vi hade fyra tunga väskor som handbagage. Som tur var vägdes aldrig handbagaget och vi smet smidigt igenom incheckningen. Det billiga flygbolaget Tiger Airways överraskade oss positivt och tog oss tryggt till Singapores budgetterminal dit vi fattiga människor blir förpassade för att inte beblanda oss med de mer välbeställda. En buss tog oss sedan till tuben och vi var på väg till Singapore City.

Det supermoderna tunnelbanetåget stannade vid stationen City Hall och vi klev för att gå ett par hundra meter fram till vårt hotell Peninsula Excelsior.

”I´ll give you a very nice room” sa kvinnan då vi checkade in och vi tog hissen upp till hotellets översta våning 28 och steg in i ett mycket stiligt rum. Jag gick fram till fönstret och drog bort gardinerna och upptäckte av vår utsikt var över Singapores skyline! Efter att barnen badat och jag och Milla suttit i soffan och beundrat och förundrats över utsikten somnade vi med ett leende på våra läppar.

25/2

Första heldagen i Singapore var hektisk då vi ville hinna med att se så mycket som möjligt av stan. Vi började i citykärnan och med en promenad längs den flod som rinner längs med Singapores högsta skyskrapor. Vi såg Thomas Stamford Raffles (Raffles ses som det moderna Sigapores grundare) staty, Singapores ”maskot” Merlion (som är en blandning mellan ett lejon och en fisk) och satte oss till sist på en båt som tog oss en bit upp längs floden och tillbaka igen. Singapore är verkligen så rent som man hört talas om. Vilket inte är så konstigt då det är skyhöga böter för den som trotsar förbudet mot nedskräpning.

Nästa stadsdel var Chinatown som vi tog oss till genom tunnelbanan. Vi passade där på att avnjuta lite av den Singaporiska matkulturen genom ett besök på Mac Donalds. Fyllda av energi tog vi senare oss an det mysiga myllret på gågatan där vi passade på att konsumera ett par onödiga prylar.

Sen var det dags för Little India. Vi öppnade upp våra sinnen och stressade oss sedan igenom stadsdelen.

Väl tillbaka på hotellet badade barnen och jag och Milla satt oss i soffan och beundrade utsikten.

26/2

Efter frukost bar det av till en heldag på Singapore Zoo. Singapore Zoo var en underbart välordnad djurpark där djuren såg ut att ha det bra. Barnen älskade det och Engla som oftast vill sitta på mina axlar sprang runt hela dagen utan att klaga.

27/2

Tidigt på morgonen gick tåget mot Kuala Lumpur. Det kändes lite trist att lämna Singapore efter så lite tid men samtidigt spännande att se vad KL hade att erbjuda.

Något av ett projekt var det allt att åka tåg med två passkontroller varav vi vid den ena fick stiga ur tåget och spatsera en bit för att komma fram till kontrollen och dess köande. Tåget blev till slut nästan en timmes försenat på en redan lång resa. Men som vanligt klagade inte barnen och huvudsaken är ju att det funkar för dem. //Jonas

Utsikten från vårt rum.

Merlion.

En kanna cola i China Town.

Hej!

Utsmyckat tempel i Little India.

Zoo.

En miniflodhäst.

Lite plaskande på zooet.

Plask plask.

Hejdå Singapore.

Hong Kong 100307

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 07, 2010 07:56:33

Sitter pa ett cafe pa Kowloon i Hong Kong. Utanfor syns Hong Kongs skyline en ganska beromd Bruce Lee staty och ett duggande regn. For forsta gangen pa var resa ar det kallt (max 15 grader). Men till och med kylan ar njutbar. Idag ar vi pa jakt efter ett Nintendo DS till Engla. Vi far ser hur det gar. Imorgon lamnar vi HK och pa torsdag kommer barnens farmor till oss pa Lanta. Skoj!

Bye bye!

Singapore 100225

Februari 2010Posted by Jonas Thu, February 25, 2010 14:54:53

Sitter pa ett internetcafe i Singapore. Brevid mig spelas det WOW for fulla muggar. Justice vill be done, Let the hunt begin, I can taste their fare, osv.

Vi anlande till Singapore igar och vi har idag haft en intesiv dag da vi farit runt stan i illfart. Imorgon blir det lite lugnare med besok pa zoo och i overmorgon tar vi taget till Kuala Lumpur for att den 3 mars aka vidare till Hong Kong.

Vi kommer tillbaka till Koh Lanta den 9 mars och kommer da att skriva en langre rapport om denna resa. Vi har det i vart fall kanonskoj och barnen ar som vanligt underbart duktiga resenarer! //Jonas

Next »