korgboll

korgboll

Hej! 100131

Januari 2010Posted by Jonas Sun, January 31, 2010 09:55:10

Klockan är tre och det är söndag. Fred sover och tjejerna är och får massage. Helgen har varit lugn då Engla under torsdagsnatten blev sjuk vilket hon varit fram tills idag. Under fredagen var Milla med henne till läkare för att kika lite närmare på hennes åkomma. Troligtvis handlade det hela om en späd liten magbakterie som härjade runt och ställde till oreda i hennes mage. Då de kom tillbaka berättade Milla att det varit något av ett projekt att ta sig till läkaren. De hade först åkt in till Saladan, men tuk-tuk föraren hade där rått henne att istället besöka läkaren på Long Beach, och de åkte helt sonika dit istället. Väl där var mottagningen stängd och de fick åka tillbaka in till Saladan. I Saladan fanns inte möjligheten att ta blodprov vilket i sin tur ledde till en resa till Old Town. Det hela tog ett par timmar. Men som sagt, som tur var rörde det sig inte om något allvarligt. Och som en klok kvinna en gång sade: ” Hellre lite sjuk i Thailand än frisk i Uppsala!”

Visumresa

Stannar man längre än 30 dagar i Thailand måste man ha "specialvisum". Det finns lite olika varianter av dessa specialare men vårt innebär att vi inom 60 dagars vistelse måste passera den Thailändska gränsen för att på så vis få tillåtelse att stanna ytterligare 60 dagar. Vi måste således göra en så kallad ”visumresa” eller ”visa run” som vissa säger. ”Visumresa” är trots allt en bättre benämning på vår tripp, detta då vi helt enkelt ska passa på att göra en längre resa. Då vi på grund av Englas mående under helgen mestadels befunnit oss i lägenheten har jag passat på att knåpa ihop de sista tåtarna i planerandet av resan.

Den 24 februari åker vi med flygplan från Krabi till Singapore. I Singapore stannar vi i tre nätter för att sedan ta oss vidare till Kuala Lumpur. I KL stannar vi fyra nätter för att sedan bege oss till Hong Kong där vi stannar i fem nätter. Den 8 mars åker vi sedan till Phuket för att under en natt sova i Phuket Town. Därefter tar vi båten ”hem” till Koh Lanta.

Känns otroligt spännande att under loppet två veckor uppleva tre storstäder som man under åren hört en hel del om. Vi ska försöka barnanpassa resan så gott det går och har redan planerat in ett besök på Disneyland i Hong Kong. Barnen har redan varit in på deras hemsida ett antal gånger för att titta på parken och dess attraktioner. Sedan har ju Freddan alltid drömt om att se Petronas Twin Towers i KL, för att inte tala om Englas tjat om att gå i Jackie Chans fotspår i Hong Kong. Så för alla er oroliga mor- och farföräldrar där ute: Det ska nog gå bra det här ska ni se! //Jonas

Igår bjöd vår sjukling på kalas och hon var lika givmild som Karlsson skulle varit.

Fred och jag tog en promenad och han hittade ett häftigt sugrör.

Fred med ännu en snygg min.

Idag var det återigen bad och Engla "stajlade" som vanligt.

Plötsligt händer det!

Januari 2010Posted by Jonas Thu, January 28, 2010 15:27:09

Jodå, nu skriver jag i bloggen igen efter en lite längre periods uppehåll. Det kan nog låta både märkligt och kanske något provocerande för vissa- men jag intalar mig att jag faktiskt inte har haft tid att skriva på slutet. Mina dagar är nästintill fullspäckade av små projekt såsom bokläsning, partykvällar med "tjejorna" och inlämning av tvätt. I morgon ska jag exempelvis köpa både solcréme och blöjor. För att gestalta våra dagar tänke jag nedan sammanfatta en vanlig vardag för "the Nässbjers".

07.00 Planen är att Jonas dag ska börja redan med ett litet löppass på stranden. Än så länge måste vi dock vara tydliga med att detta har skett vid två eller tre tillfällen. (Det finns en tydlig vad/knä-problematik)

08.00 Ringer klockan. Engla käkar två micrade ostmackor med Kött och Grillkrydda, lite flingor och ett glas vatten. Obligatorisk insmörjning.

08.45 för mig, 08.55 för Jonas. Följer Engla till skolan. Stannar på hemvägen för att köpa lite färskt bröd och övriga frukostgrejer, frukt med mera.

09.00-12.00 Jonas brukar plugga under förmiddagarna. Jag och Freddan alternerar mellan att slappa i lägenheten, bada eller kolla på nån film.

12.00 Freddan käkar mat hemma i lägenheten (ofta makaroner/ris och korv). Detta moment brukar vara något forcerat för att jag ska ges mycket tid till nästa moment på dagordningen. Jonas lägger Fred.

12.30 Brukar jag släntra in på ett litet hak som ligger bredvid Englas skola. Detta är i dagsläget den mest njutningsfulla stunden på min dag. Jag brukar dricka lite watermelon shake och äta något lätt, typ en fruktsallad eller soppa. Här sitter jag sedan i en och en halv timma och läser den bästa boken, Shantaram (rekommenderas). Hela kalaset brukar gå loss på omkring 15-20 svenska kronor, väl investerade slantar.

14.00 Hämtar Engla i skolan. Vi går till seven-eleven och köper glass innan vi beger oss av hemåt. Eftermiddagen spenderar vi vanligtvis vid poolen eller havet alternativt vid poolen hos nya kompisen Talula.

17.30 Brukar vi gå ut och käka på restaurang nere på stranden. Ibland när vi känner oss lite slöa köper vi hem lite billig take-away.

19.30 Barnen lägger sig. Proceduren tar allt från 10 minuter om Jonas lägger dem till omkring en och en halv timma då jag har den äran. Efter läggdags är det dags för slösurfning, kolla på medhavda serier på dvd eller läsa böcker.

Nu när ni vet hur fullspäckade dagar vi har nere på Koh Lanta kan jag tänka mig att ni har förståelse för att jag inte hinner blogga så mycket. Misstänker dock att jag kommer att skärpa till mig något, då jag läst ut boken. Har bara omkring 500 sidor kvar.

Slutligen vill jag poängtera att Jonas i sina tidigare beskrivningar har missat att berätta något stort som han fick uppleva under helgens båttur. Det var ögonblicket då jag hopppade ner i havet från båtens reling. Inför hoppet trissades stämningen i sällskapet upp något enormt, jag bad Jonas plocka fram kameran och det var stolta barn som såg sin mamma showa ner i havet med ett rejält plask. Något säger mig att Jonas inte ser och upplever samma storhet och stolthet som jag själv gör. Jag misstänker att det faktiskt kan ha varit så krasst att han kom ihåg hoppet, men uteslöt att berätta om det i bloggen på grund av att det inte kändes så viktigt för honom.

Tack för i dag slut för i dag. //Camilla

Väderrapport 100127

Januari 2010Posted by Jonas Wed, January 27, 2010 17:27:30

Barnen sover och Milla är ute med tjejorna. Själv har jag suttit ett par timmar på altanen och studerat. Kan sägas att det är ett något av ett projekt att studera religion utifrån förhållandevis knappa förkunskaper. Men riktigt intressant är det i vart fall så jag tar mig an det med glädje. Lite av den ”manjanakänsla” som jag hade de första två veckorna har i och för sig fått styrka på foten, men ”win som lose some” som man käckt säger.

Under måndagen och tisdagen var vi och käkade på vad som troligtvis är ännu ett stammishak. Kommer i skrivandets stund inte på vad det heter men det ligger i vart fall längst stranden och har en riktigt juste meny. Barnen som under ett par veckor har suktat efter fiskpinnar har fått slutligen fått sina behov tillgodosedda, dock i form av ”fish n chips” men nära på perfekt i alla fall. Senast vi var där hittade de även ett par andra matgäster att leka med innan maten serverades. Engla kan uppföra sig men Fred körde den gamla ”tvååringshälsningsfrasen” med sin kompis genom att hälla en skopa sand över hans huvud. Annars har barnen det bra och Engla stormtrivs i skolan. Hon längtar att komma dit varje morgon vilket vi föräldrar självklart är evigt tacksamma för. Personalen på skolan är kanon och barnen har fullt upp med diverse projekt. Senast igår var de och bakade kakor på vårt stammiscafé Baan Café.

Väderrapport

På förfrågan kommer här en liten väderrapport.

Det är varmt! Men inte för varmt. Jag gissar på att temperaturen håller mellan 27 och 35 grader, och med jämna mellanrum kommer det även små svala brisar. Det är såklart svalare på morgonen och på kvällen. Själv älskar jag värmen och som några vet badar jag bastu även i bilen. Milla har det lite tuffare och det är hon som står för AC-regleringen i lägenheten. Ibland, då jag är blå om läpparna, låter hon mig stänga av den. Under vår tid här har det även vid tre tillfällen kommit några enstaka regnstänk. Barnen har hittills inte klagat över värmen vilket självklart beror på att de är lika kloka som sin far och förstår att värme är av godo! Men som sagt (jag vänder mig särskilt till Anna Johansson vars sambo är en iskung) det finns AC och internetuppkopplig lite varstans. Så gillar man inte värmen finns det alternativ. Även 7-eleven är ett ”svalt” tips om man vill socialisera även på dagtid. //Jonas

På väg mot käk.

Motion innan käk.

Ja just det ja, Engla gillar laxpasta också.

En stilig avslutningsposé.

Emerald Cave 100125

Januari 2010Posted by Jonas Mon, January 25, 2010 14:01:56

Kära blogg idag har vi varit med om ett litet äventyr: ”Emerald Cave”. Men innan den unika upplevelsen förflöt dagens timmar på ett mycket trivsamt vis.

Vi lämnade Saladan och dess kaj runt nio på morgonen. Båten skulle ta oss på en rutt kallad ”4 Islands One Day Tour”. Vi hade bokat turen dagen innan av den enkla anledningen att vi ville ut och åka lite båt; vi hade alltså ingen riktig aning om vart båten skulle ta oss. Turens första stopp var utanför ön Koh Ngai. Där hoppade vi i för en halvtimmas snorkling. Även Fred var med, fast utan cyklop förstås. Engla tyckte till en början det var spännande att se alla fiskar i vattnet, varav en var misstänksamt likt fisken Doris i filmen Nemo. (Jag frågade fisken om hon kände Nemo varpå hon svarade att hon aldrig ens hört talas om någon Nemo. Men ni som har sett Nemo förstår ju att svaret inte behöver vara allt för tillförlitligt.) Engla blev efter en stund i vattnet lite ”hajnervös” och ville i säkerhet illa kvickt.

Nästa stopp var utanför två stora ”uppstickar-öar”. (Branta små öar som sticker upp som feta svampar ur havet.) Enligt mig är dessa och liknande öar lika synonyma med Thailand som vad god mat, vackra stränder och värme är, detta då jag ofta sett bilder på liknande formationer i tidningar, på vykort etcetera. Av tidigare nämnda anledning stannade Engla kvar på båten medan vi andra tog oss ytterligare ett dopp.

Nästa anhalt var på ön Koh Kradan där vi åt lunchbuffé på stranden.

Sedan bar det då av mot Koh Mook och Emerald Cave. Under färden berättade Milla att hon möjligtvis besökt grottan då hon var i Thailand för några år sedan, men hon var alltså inte säker. I fall hon varit där var hon i vart fall inte så imponerad. En matros (kille ur personalen) kom plötsligt och slängde åt folk flytvästar, och vi tänkte att nu blir det åka av. Det visade sig dock att flyvästarna skulle användas under simturen i grottan. Väl framme vid grottans ingång hoppade vi alla i plurret. (Även Engla som senare berättade att hon vid tillfället glömt bort att tänka på hajar.) Barnen fick hjälp med sin framfart genom att en jungman (kille ur personalen) simmade framför dem med en badring i vilken de fick hålla sig fast. Vi visste inte vad som väntade oss men väl inne i grottan var det becksvart. Det lyste dock lite här och var från de guider som ledde turisterna genom mörkret. Vi simmade och simmade men det väntade ljuset dröjde. Först efter cirka åttio meters simmande såg vi ljuset i tunneln då en stor öppning uppenbarade sig. Vi hade nått fram till en liten sandstrand mitt inne i bergets mitt. Vi gick i land och tittade upp över de vertikala bergväggarna som stupade ungefär 100 meter rakt upp. Det var som att någon hade tagit en djup cylinderformad pepparkaksform och gröpt ur bergets innanmäte. Riktigt häftigt och vackert. Fred som var den absolut yngste killen på stranden passade på att slå en drill innan det var dags att simma tillbaka till båten. Under vår hemfärd fick Milla en aha-upplevelse då hon plötsligt mindes att hon verkligen besökt grottan under sin tidigare vistelse i Thailand. Och jag blev återigen påmind om att Millas minne ibland liknar fisken Doris, detta då jag anser att man inte glömmer Emerald Cave i första taget.

Nämnas bör också att även ungarna tyckte mycket om grottupplevelsen. ”4 Island One Day Tour” var helt enkelt en riktig vinstlott för hela familjen som alltså kröntes med det högst oväntatade crescendot EMERALD CAVE.

Synd var bara att det på grund av ”risk för väta” inte gick att ta med sig kameran in i grottan. Det finns dock en massa bilder att hämta på nätet för den som är nyfiken. //Jonas

Båttur.

Ser ni någon haj?

Milli Vanilli.

Milla hittade min bath som jag tappat från båten. Utan att veta att jag tappat den cirka tio minuter tidigare.

Vår plats på båten.

Pilen markerar grottans ingång och pepparkaksutgröpning.

Svampar och en long-tail båt.

På hemägen åkte vi förbi Koh Lantas träskmark.

Tillbaka utanför Saladan.

Old Town 100123

Januari 2010Posted by Jonas Sat, January 23, 2010 11:16:57

Efter en stadig frukost på Baan Café begav vi oss av till Old Town. Old Town ligger på Koh Lantas östra sida cirka två mil från Saladan och är öns huvudstad. Vi tog oss till vårt mål för dagen med hjälp av en ”tuk-tuk” och dess trevliga förare som körde i ett behagligt tempo vilket innebar att vi kunde njuta av att se oss omkring under vår färd. Den genomsnittliga levnadsstandarden på Koh Lanta kan med svenska mått mätt beskrivas som mycket låg men både jag och Milla upplever det dock som att de flesta av de människor vi möter mår ganska gott.

Väl framme i staden lade sig vår förare tillrätta i ”tuk-tuken” för att ta det lugnt till dess att vi gjort Old Town färdigt.

Vi strosade ner för huvudgatan vilket uppskattningsvis tog tio minuter, i lugnt tempo, för att sedan sätta oss ner för en lunch på en mysig restaurang med utsikt över havet. Själva staden var som ni förstår mycket liten men den hade dock sin lilla charm. Huvudgatan pryddes av tvåvåningsträhus och längs dess ytterväggar hängde vad jag skulle kalla ”röda Kinesiska lyktor”. Vidare stack långa bamburör med röda tygstycken ut från gatans kanter. Även de på Koh Lanta så vanligt förekommande burfåglarna gjorde sitt för att skapa en effektfull ”bybild”.

Jag har själv inte varit i Kina men jag fick trots allt en känsla av att vandra längs en gata i något gammalt ”Chinatown”. Jag har heller aldrig varit i ”vilda västern”, men även fast det påminde lite om den vilda väst jag sett på film så hade jag nog blivit förvånad om en drucken cowboy kommit utstapplandes från en saloon och skjutit vilt i luften.

Efter en och en halv timma begav vi oss hemöver.

På hemvägen passade chauffören på att hämta upp två av sina sju barn utanför familjens bostad. Flickorna var charmerande och gjorde sitt till för en god dricks.

Under vägen förvånades vi ett par gånger över barn som själva körde moped. Den yngsta var nog i åttaårsåldern. Kanske är det snart dags för Engla att börja övningsköra?

Efter en trevlig utflykt och lite bad gör vi oss nu i ordning för att äta middag med Englas bästa vän, Taloula och hennes föräldrar. Vi ska käka på ett svenskt hak som heter Bajen bar som ligger längs Long Beach, och jag tror bestämt det vankas pizza. //Jonas

Ser man något så här pampigt åker kameran fram.

Huvudgatan i Old Town.

Röda lyktor och burfåglar.Röda lyktor och trähus.

Engla framför ett vackert hus.

"Du är ju för-hejig pappa!"

Ser ni den lilla eremitkräftan?

Vacker vy från restaurangen.

Vacker min på restaurangen.

Mycket stor bild på den uppskattde kungen. (En mycket lång pir skymtar också.)

Vardag 100120

Januari 2010Posted by Jonas Wed, January 20, 2010 11:24:43

Tja, vad ska man hitta på att skriva idag då. Det har ju blivit vardag även här, och mycket av det vi sysslar med på dagarna känner ni ju till vid det här laget. Ordet vardag kan ju kännas lite tråkigt men än så länge är vardagarna här på Koh Lanta allt annat än tråkiga. Snarare är de lugna, avslappnade, mysiga och bekväma - även när delar av familjen är lite krassliga. Idag är dock samtliga friska och krya och Milla ser fram emot kvällens sittning med ”tjejorna”. Själv ska jag under kvällen försöka klura ut ett ”svar” på frågan ”Vad är religion?”. Någon som har ett förslag? Som avslutning på denna korta rapport måste jag gratulera min kära mor till hennes bokning av en Koh Lanta-resa från och med den tionde mars och två veckor framåt. Känns himla kul för hela familjen. Någon som vågar följa hennes fotspår månne? //Jonas

100118-100119

Januari 2010Posted by Jonas Wed, January 20, 2010 05:10:56

100118

Även i Thailand kan man uppleva mindre bra dagar. Denna dag var en sådan. Absolut ingen katastrof men dock.

Både gubben och Milla vaknade och kände sig krassliga. Milla petade i sig ett par alvedon och gick trots allt med Engla till skolan. Jag och Fred stannade hemma och kollade på Karlsson. Freddan piggnade så småningom till och förmiddagen avnjöts i lugnets tecken. Framåt lunch tog jag och Fred en promenad in till Saladan, medan Milla stannade hemma för att snabbkurera sig en halvtimma. Hon kom sedermera insvischandes till Saladan på en ”tuk-tuk” och vi åt lunch på vårt stammishak Baan café. Fredde somnade under vår prommis och vaknade först då vi spisat färdigt. Efter lunch kände både Fred och Milla sig lite sämre och vi gick hem för en siesta. Medan Fred och Milla sov gick jag och hämtade Engla från skolan. De sov fortfarande då vi kom tillbaka och jag och Engla gick för att ta ett dopp i poolen. De mådde återigen lite bättre då vi kom tillbaka och Milla gick och köpte ”take away”, medan jag tog del av den första föreläsningen i min distanskurs, ”Religionsvetenskap”. Efter maten gick alla förutom jag och lade sig. Jag såg istället färdigt på ”2012” som verkligen inte var något vidare till film.

100119

Jag vaknade vid 06.00 och låg och drog mig en stund innan jag begav mig ut på en liten löparrunda längs stranden. Detta var för andra dagen på raken och det kan nästan ses som en rutin?! Då jag kom hem var ungarna vakna medan Milla låg i sängen och upprätthöll endast den mest behövliga kontrollen över barnens tilltag. Efter jag lämnat Engla på skolan gick jag hem till sjuklingarna och tog hand om dem så gott det gick. Fred och Millas mående har gått upp och ner och vid lunchtid var de så pass pigga att vi kunde gå ut för att äta på det närliggande svenskägda cafeét ”Gafae Aroy”. Fred åt korv och makaroner, och till föräldrarnas förtjusning fick han i sig en hel del.

Då Engla kommit hem från plugget stack vi som vi brukar iväg för att ta oss ett dopp. Efter en stunds badande hade hon så lärt sig att simma bröstsim. Hon simmade cirka 15 meter i stöten. Otroligt imponerande tycker jag! Då vi kom hem igen hade Milla hittat en billig flygbiljett till min mamma. Arlanda - Krabi tur och retur utan byten, 6999: -. Jag ringde mamma, som tyckte att det hela lät förträffligt, samt skickade en bokningslänk via mail. Engla som vill ha full aktivitet hela dagarna gick sedan iväg för att leka med sina nyfunna vänner Tilde och Annie. De bor i samma hus som oss, vilket gör att de lätt kan springa mellan lägenheterna, skönt. Dagen till ära fick Engla möjligheten att använda sin nya Walkie-Talkie, vilket var förenat med stor glädje och stolthet. Den gode fadern kände även han en stor glädje, men inte lika mycket stolthet då dottern en stund senare ”ringde” och berättade att de tre tjejerna satt fast i hissen, efter att ha ”busåkt” litegrann. Det var dock ingen fara, då hissen inte hade fastnat, utan dörrarna bara hade stängts igen på ett våningsplan. Kändes i alla fall riktigt bra att Walkie-Talkien kom till användning. //Jonas

Beslutet att ta ett krafttag med toaletträningen för Fred fattades slutgiltigt efter att vi köpt vårt första blöjpaket sedan vi kom till Thailand, 40 blöjor för 100 Sek, billigaste märket. Den dagens budget var således spräckt. Som sig bör sker bakslag då och då, men överlag så säger han numera till när det börjar dra ihop sig. Vill dock tillägga att förutsättningarna att träna upp sig i dagsläget inte är de ultimata. Många av de toaletter som vi besöker saknar toalettpapper och man får istället skölja av honom med en slang som sitter fast jämte toaletten. Jag bävar inför den dagen då han ska inviga någon av de ”stå-toaletter” som är vanliga på restaurangerna nere i Saladan. //Milla

"Vy" från vår altan.

Söndag 100117

Januari 2010Posted by Jonas Sun, January 17, 2010 15:59:53

Idag vaknade vi upp i lägenheten för första gången under vår resa. Särskilt ungarna verkade uppskatta detta då de på så sätt fick äta sin frukost i lugn och ro, utan någon hotellpersonal busandes med dem. Vi påminner dock regelbundet Fred om dem genom att kalla honom ”Feéd” varpå han skriker nej! och ryter som ett lejon. Efter frukost tog vi det lugnt ett par timmar och åkte vid lunchtid in till stan för att äta på Baan café. Väl hemma igen gick vi och tog ett dopp i resortens pool. Engla simmar någon sorts ansträngande form av hundsim och tar sig på så vis framåt, en fyra fem meter åt gången. Vid poolområdet stiftade Engla en ny bekantskap med en femårig tjej. Engla öppnade konversationen med orden: ”Ska jag bära dig?” vilket hon fick och också gjorde. Fred å sin tur blev ovän med en kille som trodde han ägde hotellets lekplats.

Vid femtiden gick vi hem och gjorde oss i ordning för en middag på Easy bar. Innan vi fick maten var det full fart på Fredde som busade med sin servitörpolare och blev omkringburen av en annan.

Nu är klockan snart 22.00 och det är dags att kolla in om "2012" är en bra rulle. //Jonas

Nyduschad och fräsch inför restaurangbesök.

Går hon i Katlas fotspår månne?

Nycirkusartisten Katla dvs.

En yr liten kille.

Vad gör Fredde?

Flytt 100116

Januari 2010Posted by Jonas Sun, January 17, 2010 04:15:06

Idag flyttade vi så till lägenheten. Uthyrningsassistenten Pen mötte upp oss med frukt och svenskt lösgodis. Berättade sedan för Milla för tredje eller fjärde gången hur förundrad hon var över att hon var så ung och ändå hade två barn. Pen kallade henne för ”Strong mummy”. (Pen har även tidigare berömt mig över min vitalitet och spänst trots min ansenliga ålder.)

Efter en snabb installering i lägenheten gick vi och käkade vår hittills dyraste lunch på resortens egen restaurang. 625 bath (cirka 140 kronor) gick kalaset loss på. Resten av dagen njöt vi över att vara på plats i vår alldeles förträffliga lilla lägenhet.

Vi tar gärna emot besök. Står ni för flygbiljetten så är ni välkomna att bo hos oss. //Jonas

Engla var snäll och lät See bära henne nedför trapporna en sista gång.

Vår balkong (i mitten till vänster) på Bu.Nga Raya.

Pick-upen som tog oss och all vår packning till lägenheten.

På plats.

Freddan plockar ut lite grejer ur ryggsäcken att leka med.

Djungelvrål på altanen.

Indianen 100115

Januari 2010Posted by Jonas Sat, January 16, 2010 09:56:45

Sista kvällen på Bu.Nga Raya Resotel.

Efter jag lämnat Engla på skolan gick jag och satte mig på ett ställe som heter ”Indian” och beställde in en citronshake. Jag sparkade av mig tofflorna och slog upp en bok. Jag läste och tittade ut över havet om vart annat. Jag upplevde ett grymt välbehag och jag kände en stor tacksamhet över att jag får uppleva det jag och vi gör. Efter en stund gick ägaren till baren för att göra något ärende och han lämnade över baren till en av sina kompisar som satt och mös. Efter ytterligare en stund skulle kompisen gå iväg och hon bad då mig att hålla ett öga på baren. Vad ska man säga annat än att det är en skön stämning som råder. Milla och Fred slöt så småningom upp och jag och Freddan gick och badade en sväng. Han är en tuffing i vattnen och inte den största av vågor, som välter honom ”upp och ner”, kan få honom att surna. Dagen förflöt och vi käkade lunch på ”Easy bar” där Fred redan tidigare blivit polare med en av servitörerna.

Då Engla, som under sin skoldag varit på stranden mest hela dagen, kom till oss var hon mycket trött och slut. Förmodligen hade hon druckit dåligt under dagen och jag och Engla tog en ”tuk-tuk” till hotellet så att hon skulle få vila. Fred och Milla kom strax efter. Hon piggnade så småningom till och Engla och Milla åkte in till Saladan för att köpa lite ”take away”, godis och ett par jonglörbollar som Engla suktat efter.

Vi åt och käkade godis på balkongen och barnen avrundade som valigt kvällen med lite Karlsson på taket.

Om föregående dagar varit lugna och sköna tar dock denna priset. //Jonas

Skön stund på ”Indianen”.

Lycka är en kanelbulle i Thailand 100114

Januari 2010Posted by Jonas Thu, January 14, 2010 14:51:21

Gårdagens utekväll/elddop med de andra mammorna från skolan gick över förväntan. Det var en något spänd undertecknad som anlände till baren The Indian vid 19.02 (strategiskt uträknad tid) i går kväll. Insåg dock ganska snabbt att nervositeten var onödig eftersom stämningen var avslappnad och "tjejorna" jättetrevliga. Vi gick sedan vidare och jag lyxade till det och beställde in en "hot pan" med räkor som serveras i en svinasvarm gjutjärnspanna. Kände efter en stund att spenderarbyxorna möjligtvis hade varit på i överkant denna kväll, men summan av kalaset uppgick till omkring 80 sek, inklusive svalkande måltidsdrycker och transport. Känns ändå som ett rätt rimligt pris för en helkväll ute på lokal. Ser fram emot att spendera kommande onsdagskvällar i detta sällskap.

VI har idag gjort något så oväntat som att struntat i att bada något över huvud taget. Vi brukar vanligtvis (i tre dagar) gå direkt till stranden efter att ha hämtat Engla vid skolan efter 14. Så det var en garderad moder som hämtade Engla med beskedet att det inte blir någon strand efter skolan. Mutan var en nyinköpt dvd-film och en Barbietidning med klippdockor och mer än detta krävdes inte för att ges möjligheten att spendera eftermiddagen i ett svalt hotellrum. Myseftermiddagen avbröts dock abrupt av att Engla fick ett enormt sug efter en kanelbulle, varpå hela familjen begav oss in till stan/byn för införskaffande av en sådan. Lycka är en kanelbulle i Thailand!

Ser nu mycket fram emot att flytta in till "vår" lägenhet på lördag. Det ska bli riktigt skönt med kokmöjligheter och lite bättre utrymme för hela familjen. Engla har även stora förhoppningar på att lägenheten möjligtvis inrymmer en "högsäng", vilket skull göra lyckan total. Hotellet som vi bor på i skrivandet stund är helt ok, men det är lite ensligt beläget. Engla och Fred tycker nog båda även att det ska bli skönt att komma ifrån de kvinnor som arbetar på hotellet. Vad som för sex dagar sedan uppfattades som Thailändsk öppenhet och gästvänlighet har enligt barnen nu övergått i en annan, mera påfrestande skepnad. Kvinnorna som arbetar på hotellet är alla synnerligen vänliga och välmenande, men barnen ser numera bara fyra kvinnor vars största mål under sin arbetsdag är att lära ut Thailändska fraser, ropa efter "Feéd" och "Enna" samt framförallt bära dem både upp och ner för trappor. Både Engla och Fred vill numera att jag och Jonas ska bära dem i trapporna för att på så vis omöjliggöra för kvinnorna att "komma åt dem". Då jag själv går under benämningen "Madame" har jag fortfarande ett mycket stort förtroende för kvinnornas kompetens och professionalism.

Tänker på er därhemma och hoppas att ni har det bra, det har i alla fall vi! //Camilla

Jag har tagit till mig av kritiken att inte jag och Milla varit med på några bilder. Här ser ni så mig skymta längst "storgatan" i Saladan, håll till godo.

Och här en bild på Milla och barnen.

Fredde showar. (En till bild på Milla och barnen.)

Spex utanför en av pålrestaurangerna i Saladan. (Och en till.)

Middagsörhängena är på.

Slow down 100113

Januari 2010Posted by Jonas Thu, January 14, 2010 02:08:15

Efter det att jag lämnat Engla på skolan så kände vi andra bara lugnet . Fred tittade på Karlsson på taket, jag läste och Milla grejade med annat. Framåt elva gick vi ut för att titta på vårt kommande boende som vi får tillgång till på lördag. Vi såg det bara utifrån men av allt att döma verkar det riktigt bra. Det är en enrumslägenhet på ungefär 70 kvadrat som ligger cirka 200 meter från stranden. Genom att bo där kommer vi även, bland annat, ha tillgång till det närliggande hotellets pool och gym. Efter titten gick vi en promenad till Klong dao strandens södra ände och en restaurang som heter "Slow down". Stället är känt för att vara ett tillhåll för svenskar och det firas både lucia och julafton där. Vi käkade en god lunch och delade på en jordgubbsshake. Då det också spelas mycket beachvolleyboll på Slow downดs strand tog jag och Fred chansen att nöta lite smashar. På väg att hämta Engla på skolan tog sig Freddan en tupplur. Tyvärr missade han därmed sin chans till en glass innan stranden.

Väl hemma på hotellet tittade barnen på film, jag läste och Milla grejade med annat.

Då Milla under kvällen skulle ut och käka med ett gäng andra mammor (eller tjejorna som hon kallar sig och dem) på skolan gick jag iväg till Saladan för att inhandla middagsmaten i form pannkakor. Mobila pannkaksförsäljerskor finns det några stycken av på ön och det finns en mindre uppsjö av pannkaksvarianter att välja mellan. Den skojigaste varianten vi provade på var en med ett stekt ägg på.

Då Milla gått tittade barnen på film och åt chips, jag läste. "Slow down", som sagt var. //Jonas

Kaffe, lime och majskolvar 100112

Januari 2010Posted by Jonas Tue, January 12, 2010 16:24:58

Idag kan vi ha hittat ett stammishak, Baan cafe. Det är tydligen svenskägt och ligger inne i tidigare nämnda Saladan. Som många säkert håller med om håller kaffet i "utlandet" ofta ganska dålig standard men man dricker det ändå, för kaffe måste men ju bara ha. På Baan café var det dock annorlunda. Till och med den vanliga "slätkoppen" gjordes av nymalda bönor. Vi åt under dagen både lunch och middag där och jag drack kaffe till båda måltiderna. Kaffe som måltidsdryck är kanske ingenting jag egentligen kan rekommendera, åtminstone inte till mycket stark mat. Engla som bara var med till middagen åt en kanelbulle och drack sin nya favoritdryck: fruktdrink gjord på lime. (Jag snodde åt mig lite av den för att dämpa den värsta hettan, riktigt gott var det.) Efter maten på väg till hotellet köpte vi ett par grillade majskolvar vilket båda barnen uppskattade. Vi köpte även ett halsband och några "sanddjur" till Fred. Engla hade tidigare under dagen köpt ett armband och ett par örhängen av en "strandförsäljare" som trots sin höga prisnivå inte ville att jag skulle sprida vidare det pris vi fått. Det är trots allt lite kul att gynna dem som dag ut och dag in kämpar gåendes med sina pinaler fram och tillbaka på stranden.

För övrigt hade Engla en bra dag i skolan och Milla gjorde ännu ett fruktlöst försök att hitta en fräck huvudbonad. //Jonas

Limedrink.

Majskolvar.

Skolstart 100111

Januari 2010Posted by Jonas Mon, January 11, 2010 15:44:00

Klockan ringde redan klockan sju denna morgon och barnen var helt utslagna då de under gårdagen somnat först vid halv elva. Eter att ha duschat och käkat lite frukost gick jag och Engla till skolan medan Milla satt kvar med Fred och försökte få i honom en smula smörgås. (Det gick visst inget vidare.) Det tog ungefär 15 minuter att gå till skolan med Engla på mina axlar. Väl framme mötte Englas fröken Maritha upp och hälsade Engla välkommen. Engla var mycket nervös och fortfarande mycket trött. Efter en halvtimma kom så Englas klasskompisar och klassen gick tillsammans till en samlingsplats för hela "lilla svenska skolan" och sjöng den Thailändska nationalsången. Jag följde sedan Engla tillbaka till klassrummet och var med henne i omkring en kvart innan jag gick iväg på en promenad. Promenaden tog mig till Long beach och tillbaka. Long beach är den strand som ligger närmast "vår" strand Klong dao beach. Jag har hört att Long beach har en lite mer ungdomlig atmosfär och av det lilla jag såg kan det nog stämma med tanke på de bungalows som låg en bit från stranden som verkade vara ett billigare alternativ än de som ligger på Klong dao.

När jag kom tillbaka från promenaden slöt jag upp med Milla och Fred som varit och badat. Vi käkade en liten lunch på "Sunset" och sedan tog jag och Freddan en tur till hotellet för att sova lite. Vi tog även en sväng förbi Englas skola för att kolla att allt var ok med henne. Englas klass satt och åt lunch, vilken de äter på en närliggande restaurang, och jag bytte några ord med Maritha (som för övrigt arbetat på Herrhagsskolan i Karlstad) som sa att allt funkat jättebra och att Engla verkligen gillade skolmaten.

Klockan 14.00 sammanstrålade jag, Milla och Fred utanför skolan för att hämta Engla. Då hon kom utspringandes från sitt klassrum såg hon mycket glad ut, men blev lite sur då hon upptäckte att jag stod och smygfotade henne. Vi bytte några ord med Maritha som än en gång sa att allt fungerat utmärkt och att det redan kändes som Engla varit där länge. Vilket var skönt att höra för oss något oroliga föräldrar.

Vi gick sedan för att bada…

Vi åt en tidig middag vid 17.30 och kom hem i en bra tid för att barnen ska vara utsövda inför morgondagen. I sängen innan Engla somnade berättade hon för mig och Fred om sin dag: "Vi spelade spel och jag vann, fast vi var bara tre stycken. Vi åt mat och den var god. Det var kyckling tror jag och några små minimajsar. Sen lekte vi affär och Moa sa åt mig att ge en av pojkarna en silverpeng, fast han ville inte ha den. Vi masserade varandras fötter också. Och jag lekte med Barbiesar." //Jonas

Fred väntar på att Engla ska sluta skolan för dagen.

Engla kommer utspringandes från sitt klassrum.

Engla hittade en hel näve sand på havets botten.

Svårplåtade barn i solnedgång ett…

…och två.

100110

Januari 2010Posted by Jonas Sun, January 10, 2010 17:16:23

Idag vaknade vi någonstans runt halv tio. Sovrutinerna för barnen har under dessa dagar blivit något annorlunda mot för vad de är hemma i Sverige. De dagar som vi hittills varit här har vi inte kommit till hotellet förrän vid tiotiden och därför inte kommit i säng förrän strax därefter.

I går kväll var vi och åt middag i Saladan vilket är den lilla staden på ön. Några av stadens restauranger är byggda på pålar ute i vattnet och det var på ett av dessa ställen vi inmundigade vår måltid. Jag (Jonas) åt som vanligt kyckling med grön curry och Milla åt något med räkor, även det som vanligt. Engla käkade pannkakor med chokladsås och Fred drack cola. Maten var superb och restaurangen var charmigt sjaskig.

Annars har vi hittills ätit både lunch och middag på restaurang och våra måltider har hittills kostat mellan 90 och 130 kronor, vilket ju är billigt för att vara restaurangmat. Då vi inte ätit har vår huvudsakliga sysselsättning självklart varit att bada. Vattnet håller perfekt temperatur då det är precis så att det svalkar. Engla kom under gårdagen på en otroligt rolig vattenlek som heter "Snäckan talar sanning". Om jag förstått det helar rätt innebär leken att man bygger ett sandslott alternativt en sandtårta som man sedan plockar snäckor att pryda sina skapelser med. Fred kom även han på en rolig lek då jag badade ensam med barnen. Den gick ut på att jag var mamma. Båda barnen kan bada hur länge som helst och de är totalt orädda för allt vad som har med bad och vågor att göra. Vilket särskilt jag uppskattar då jag var en riktig badkruka långt upp i åren.

Efter dagens middagsmål som även det intogs på en av pålrestaurangerna i Saladan gick vi och shoppade. Milla köpte en tjusig tröja och även jag slog till på en t-shirt, vilken tråkigt nog var för tight. Förhoppningsvis kan jag ha den i mars. Engla fick tre klänningar och även lite skolmaterial inför morgondagens skolstart. Fred fick ingenting. I morgon får det bli hans tur då Engla är i plugget. //Jonas

Restaurang i Saladan.

Leka alla djuren o bubbar!

100108

Januari 2010Posted by Jonas Sat, January 09, 2010 17:58:17

Vaknar upp vid åtta och var grymt nöjda med att vi så snabbt lyckats komma rätt i dygnsrytmen. Efter frukost nere i lobbyn beger vi oss ut för att gå och hälsa på i Englas nya skola. Men efter att i pressande värme lyckats gå vilse i ett bostadsområde och stött på både kossor, höns och en nakenbadande kvinna väljer vi istället att svalka oss med ett dopp i havet. Engla och Fred är galna av lycka över att få ta ett bad och föräldrarna likaså. En något spänd Engla med familj anländer sedan till skolan och vi blir väl emottagna av Englas fröken. Efter invitationen beger vi oss ut på upptäcktsfärd och försöker oss på prutandets ljuva konst. Rätt nöjda och med glädjen att vi gynnat våra fattiga Thailändska medmänniskor genom att köpa två par tofflor för 75 svenska kronor anser vi uppdraget utfört.

Efter ett välbehövligt eftermiddagsdopp kröner vi kvällen med ett par kalla Chang på balkongen samtidigt som Engla och Fred avnjuter läskeblask i mängder, chips och Karlsson på taket på den medhavda dvd:n. Vi kan lugnt konstatera att vi har blivit väl bemötta av de människor vi stött på och att Thailändarna minst sagt har ett gott öga till barn (i den sociala branschen brukar vi kalla det för gränslöshet). Vare sig Engla eller Fred behöver bemöda sig att gå i trappor längre, eftersom det på hotellet finns tre frivilliga kvinnor som bär dem upp de tre trapporna till hotellrummet så snart de får chansen. Fred njuter av uppmärksamheten, medan Engla funderar över varför människorna i Thailand är så "gåpåiga". Pricken över i:et var då en moped med TRE vuxna passagerare tvärnitade bredvid oss på väg hem från stranden. De var saliga av lycka över att se våra barn och då den storväxta transvestiten lyfte upp Engla i sin famn för att sedan fotografera dem med sin mobiltelefon tyckte hon att måttet var rågat.

En grym dag som ger mersmak och vilken tur att resan bara har börjat! //Milla

100105-100107

Januari 2010Posted by Jonas Sat, January 09, 2010 17:56:46

Här följer en sammanfattning av vår "ditresa" till Thailand.

Tisdagen den 5 januari

14:42 skjutsar mormor Lena oss till Karlstad.

17:12 lämnar vi Karlstad med tåg mot Stockholm.

22:23 anländer vi i Stockholm cirka 2 timmar och 40 minuter försenade. Jag (Jonas) fick en Biff ála Lindström som plåster på såren.

22:35:15 avgår Arlanda Express. (De femton sekunderna var beroende på att vi fick lov att hindra tåget för att det inte skulle åka utan samtliga av oss ombord).

23:00 var vi så framme vid vår slutdestination för dagen. Farmor Ann-Christin och farbror Johan mötte upp på perrongen. Vi checkade in på Rest and Fly som är ett litet hotell på flyplatsen med väldigt små rum, som dock lämpar sig utmärkt för ändamålet att sova. Efter incheckningen satt vi och pratade en stund med A och J innan det var dags för oss att sova och för dem att åka hem till Årsta och Sumpan.

Onsdagen den 6 januari

06:20 vaknade vi tio minuter innan klockan skulle ringa och gjorde oss i ordning för avfärd.

07:45, incheckning.

10:15 avgick vårt plan till Zürich, en halvtimma försenat.

12:40 anlände vi till Zürich där vi 29 minuter senare skulle gå ombord på planet till Bangkok. Sån tur var var det fler än vi som skulle ansluta till Bangkok-planet och vi förmodar att det var därför det inväntade oss. Det var trots allt en stressigt att ta sig från plan a till plan b men Engla och Fred sprang som vettvillingar, utan att klaga, och vi hann i tid.

13.35 avgår så planet (20 minuter försenat) till Bankok och vi väntade oss en lite jobbig flygtur, men barnen var makalösa och trippen på cirka 10 timmar var en bit kaka. För övrigt kan sägas att flygbolaget Thai håller hög klass och det fanns bland annat tv-skärm på varje stolsrygg med ett hyfsat rikt innehåll av både film och tv-spel.

Torsdagen den 7 januari

06.00 Thaitid (24.00 svensk tid) var vi väl framme på Suwarnabhumi Airport där vi skulle vänta 4 timmar och 40 minuter på planet till Krabi. Väntan gick utmärkt och trots att vi var något sömndruckna kunde vi känna glädjen att vara framme i Thailand. Vi gick och käkade på BK och slogs av att det näst intill var svenska priser på dess menyer. Men flygplatser är väl som de är gällande prisnivå. Något som var lite festligt var att det på flygplatsen fanns speciella bönerum för muslimer och särskilda vänterum för buddistiska munkar.

10.40 gick så flyget till Krabi. Och självkart var den cirka timme det nu skulle ta innan vi återigen skulle landa ingen match.

11.55 ankom vi till Krabi och då vi i Sverige hade misstänkt att vi skulle vara ganska trötta vid ankomst hade vi för att underlätta något beställt transfer via samma förtag som vi bokat boende genom, Lanta Diver. Dock såg vi ingen med vårt namn viftandes på sin skylt då vi hämtat vårt bagage och vi började till slut att känna oss lite trötta. Jag ringde då Maj Britt på Lanta Diver, och ville säga att "vart fanken är vår skjuts", men då vi läst oss till att det i Thailand råder en "manjanaattityd", sa jag det på ett trivsammare vis. Efter lite "om och men" kom så vår chaufför som körde oss som en vettvilling till Koh lanta. Och hade det varit i Sverige hade jag anmält honom till polisen men då vi var i Thailand fick han istället dricks.

14.15 var vi väl framme på hotellet där vi ska stanna i åtta nätter (innan vårt byte till det mer permanenta boendet under vår tid i Thailand). Först då började jag känna tröttheten göra sig rejält påmind då vårt rum dels var fullt av mygg men framförallt för dess avsaknad av en juste terrass. Jag försökte att dölja min besvikelse för Milla och barnen, men sån tur var lyckades jag inte så väl och Milla gick för att byta rum. Engla blev lite ledsen då hon hade engagerat både sig själv och Fred i myggjakt. Det nya rummet var kanoners och nu kunde vi äntligen slappna av och njuta av att vara framme på Koh lanta. Vi skippade sömnen och gick istället ut för att utforska omgivningen. Efter ett tag stötte vi på Klong dao beach och Engla fick glädjefnatt då hon upptäckte att stranden var full av snäckor. Hon sa "det här är den bästa dagen i mitt liv" och frågade sedan om hon verkligen fick säga så, varpå jag med min basigaste stämma självklart sa "nej".

Sammanfattningsvis kan sägas att vår resa gick otroligt smidigt. Detta helt beroende på att Engla och Fred höll humöret uppe och knappt gnällde ett skvatt, trots omkring endast tre timmars sömn på över ett dygn.

På flyget till Zürich.

En liten blomma fick alla tjejer vid ankomst till Bangkok.

Burger King, Suwarnabhumi Airport. Fred ville inte gärna dela med sig av sin lilla läsk.

En glimt av uteplatsen på det utbytta hotellrummet.

"Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv."

Fototest

Januari 2010Posted by Jonas Sat, January 02, 2010 22:22:47

Idag var det en relativt behaglig temperatur i Hagfors. Så pass att vi vågade oss ut på en liten tur med bob och pulka.

Gott nytt år!

Januari 2010Posted by Jonas Fri, January 01, 2010 15:55:12

Nyårsdagen 2010. Fem dagar innan vi reser till Thailand och Koh Lanta. En resa som startade i tanken någon gång i slutet av augusti. Under en promenad bestämda jag och Camilla oss för att flytta till Karlstad. Tanken hade funnits en längre tid men under promenaden slog vi den sista tankespiken i kistan. Vi var ytterst seriösa och gav varandra ett fast handslag (två gånger om) för att försäkra oss om att ingen skulle missta den andre för att ej mena allvar. Dagen efter bestämde vi oss för att skita i Karlstad för att istället satsa på en längre Thailandsresa. En vecka senare hade vi bokat flygbiljetter och fixat boende. Och anledningen till denna blogg är just denna stundande resa. Ett sätt för oss att hålla kontakten med er där hemma och ett sätt för oss att skapa avundsjuka.