korgboll

korgboll

Kuala Lumpur

Februari 2010Posted by Jonas Mon, March 15, 2010 09:34:22

Kuala Lumpur

När vi på eftermiddagen den 27/2 gled in på KL´s centralstation så var det till ”Mitt KL” vi anlände. Redan tidigt i planeringen av vår lilla Asienturné klargjorde jag att vi för min del kunde strunta i både Singapore och Hong Kong- bara vi åker till KL. Men som sig bör i en familj så möttes vi på halva vägen (nästan), vilket jag idag med facit på hand känner mig oerhört tacksam över.

Det första vi gjorde när vi efter en billig och taxameterstyrd resa anlände till vårt hotell var att bege oss iväg och ta en titt på Petronas Twin towers, som fram till och med 2003 var världens högsta byggnader. Det var rysligt höga skyskrapor och Jonas uppvisade märkligt nog enorma svårigheter att hålla balansen då han tittade upp emot topparna. Vi spenderade sedan lite tid i det köpcentrum som är beläget i den ena av skyskraporna och förundrades över de klasskillnader som råder i denna del av världen. Flådigare butiker har sällan skådats, så vi gjorde prioriteringen att hålla hårt i våra plånböcker. Efter att ha insett att alkoholpriserna är ställda i tydlig relation till den muslimska kulturen (öl i butik, 35-40:-) tackade vi slutligen för oss och stupade i säng.

28/2

Dag två i KL och vi skulle göra stan. Efter att inlett strapatsen med att runt lunchtid (cirka 35 grader) spendera ungefär en timma i stadsparken, med tillhörande lekpark så var det slut på de tre yngsta förmågorna i familjen Nässbjer. Den fina promenaden avbröts på moderns begäran och en taxi frammanades för fortsatta äventyr. Vi åkte vidare in till centrum, men tröttnade ganska snabbt, varpå vi tog ett ”i-luften-flygande” tåg till stadsdelen Chinatown. Resan dit var ett omständigt projekt med tågbyten, fullsatta vagnar och brist på rulltrappor/hissar, men vad gör man inte för att betala 7 kronor i stället för 40 kronor för en taxiresa. Med facit på hand ett spännande men rätt oklokt beslut. Ett skyfall satte stopp för hemfärden och vi blev strandsatta ett par timmar på ett hak i Chinatown. Supermysigt avbrott som vi kan tacka regnet för.

1/3

Taxiresan till Bad- och nöjesparken kostade oss 23 Ringgit (cirka 90 Sek) och det kändes helt OK. Dagen i parken var makalöst härlig och vi kände oss lite som Michael Jackoson då det begav sig, eftersom det kändes som att vi hade parken för oss själva. Inga köer, väckning av karusellskötare och relativt barnanpassade attraktioner. Vi gick under tiden på Sunway Lagoon på två nitar varav den ena var att jag traumatiserade Engla genom att ta med henne i Flumeriden. Den andre var att jag inför färden hade reflekterat dåligt över vilken dress-code som gäller i vattenparker belägna i länder där muslimska seder och bruk är rådande. Aldrig förr har jag iklädd bikini känt mig så promiskuös och utmanande. Den badutstyrsel som i Thailand kan betecknas som både tråkig och heltäckande hade i Malaysia förvandlas till något som inte alls hör hemma i familjära vattenparker. Efter att ha betalat 80 Ringgit för hemresan, hotat att anmäla taxichauffören samt bitit ihop som aldrig förr var vi slutligen hemma på hotellet. Ännu en måltid inköpt på Mc Donalds inmundigades och barnen kom ett steg närmre den förgängliga skörbjuggen.

2/3

Sista dagen kändes något överflödig och vi längtade alla till Hong Kong. Vi gick återigen till lekparken och kollade även in ett superhögt TV-torn. På grund av hög entréavgift för att ta sig upp till toppen valde vi dock att stanna kvar i det lilla köpcentrum som var beläget vid tornets fot. En dag som inte går till historien som en av de roligaste. Vi hade helt enkelt fått nog av stekhet storstad, sura taxichaufförer samt det rådande kvinnoideal som ibland går stick i stäv med vad man själv står för. Vi var redo att ta oss an Hong Kong. //Milla

På väg mot KL.

Höghusen.

Fredde i den superstora lekparken.

Engla i densamma.

Transport.

Utsikten från vår balkong.

Två söta barn och en äcklig pizza.

Det här med att hålla sig ett tag är inte riktigt Freds grej.

Det blev ett par bilder med detta motiv.

Skräckfärden.

Den här grejen åkte vi i fem gånger. Supermysig.

En karusell helt för oss själva.

Singapore

Februari 2010Posted by Jonas Sun, March 14, 2010 07:38:19

Timrå till slutspel! Om jag ska vara ärlig hade jag gett upp hoppet för ett bra tag sedan men då det kom till en avgörande match mot Luleå förstod jag att grabbarna skulle fixa det. Antar att HV blir först ut i slutspelet. Lätt som en plätt…

Vi kom hem från vår visumresa i tisdags, Fred började på dagis på onsdag och barnens farmor kom hit i torsdags. Fredde trivs bra på dagis och vi uppskattar att ha några barnfria timmar på vardagarna. Farmodern njuter av livet på Lanta och har lyxat till det med massage två dagar på raken. Tänkte jag skulle skriva några rader om vår Singapore-, Kuala Lumpur- och Hong Kong-resa och börjar med vårt första stopp Singapore.

SINGAPORE

Den 24/2 lämnade vi Koh Lanta med en minibuss som tog oss till Krabi flygplats. Vid incheckning var vi lite oroliga då vi snålat och valt att bara checka in ett bagage vilket innebar att vi hade fyra tunga väskor som handbagage. Som tur var vägdes aldrig handbagaget och vi smet smidigt igenom incheckningen. Det billiga flygbolaget Tiger Airways överraskade oss positivt och tog oss tryggt till Singapores budgetterminal dit vi fattiga människor blir förpassade för att inte beblanda oss med de mer välbeställda. En buss tog oss sedan till tuben och vi var på väg till Singapore City.

Det supermoderna tunnelbanetåget stannade vid stationen City Hall och vi klev för att gå ett par hundra meter fram till vårt hotell Peninsula Excelsior.

”I´ll give you a very nice room” sa kvinnan då vi checkade in och vi tog hissen upp till hotellets översta våning 28 och steg in i ett mycket stiligt rum. Jag gick fram till fönstret och drog bort gardinerna och upptäckte av vår utsikt var över Singapores skyline! Efter att barnen badat och jag och Milla suttit i soffan och beundrat och förundrats över utsikten somnade vi med ett leende på våra läppar.

25/2

Första heldagen i Singapore var hektisk då vi ville hinna med att se så mycket som möjligt av stan. Vi började i citykärnan och med en promenad längs den flod som rinner längs med Singapores högsta skyskrapor. Vi såg Thomas Stamford Raffles (Raffles ses som det moderna Sigapores grundare) staty, Singapores ”maskot” Merlion (som är en blandning mellan ett lejon och en fisk) och satte oss till sist på en båt som tog oss en bit upp längs floden och tillbaka igen. Singapore är verkligen så rent som man hört talas om. Vilket inte är så konstigt då det är skyhöga böter för den som trotsar förbudet mot nedskräpning.

Nästa stadsdel var Chinatown som vi tog oss till genom tunnelbanan. Vi passade där på att avnjuta lite av den Singaporiska matkulturen genom ett besök på Mac Donalds. Fyllda av energi tog vi senare oss an det mysiga myllret på gågatan där vi passade på att konsumera ett par onödiga prylar.

Sen var det dags för Little India. Vi öppnade upp våra sinnen och stressade oss sedan igenom stadsdelen.

Väl tillbaka på hotellet badade barnen och jag och Milla satt oss i soffan och beundrade utsikten.

26/2

Efter frukost bar det av till en heldag på Singapore Zoo. Singapore Zoo var en underbart välordnad djurpark där djuren såg ut att ha det bra. Barnen älskade det och Engla som oftast vill sitta på mina axlar sprang runt hela dagen utan att klaga.

27/2

Tidigt på morgonen gick tåget mot Kuala Lumpur. Det kändes lite trist att lämna Singapore efter så lite tid men samtidigt spännande att se vad KL hade att erbjuda.

Något av ett projekt var det allt att åka tåg med två passkontroller varav vi vid den ena fick stiga ur tåget och spatsera en bit för att komma fram till kontrollen och dess köande. Tåget blev till slut nästan en timmes försenat på en redan lång resa. Men som vanligt klagade inte barnen och huvudsaken är ju att det funkar för dem. //Jonas

Utsikten från vårt rum.

Merlion.

En kanna cola i China Town.

Hej!

Utsmyckat tempel i Little India.

Zoo.

En miniflodhäst.

Lite plaskande på zooet.

Plask plask.

Hejdå Singapore.

Singapore 100225

Februari 2010Posted by Jonas Thu, February 25, 2010 14:54:53

Sitter pa ett internetcafe i Singapore. Brevid mig spelas det WOW for fulla muggar. Justice vill be done, Let the hunt begin, I can taste their fare, osv.

Vi anlande till Singapore igar och vi har idag haft en intesiv dag da vi farit runt stan i illfart. Imorgon blir det lite lugnare med besok pa zoo och i overmorgon tar vi taget till Kuala Lumpur for att den 3 mars aka vidare till Hong Kong.

Vi kommer tillbaka till Koh Lanta den 9 mars och kommer da att skriva en langre rapport om denna resa. Vi har det i vart fall kanonskoj och barnen ar som vanligt underbart duktiga resenarer! //Jonas

Elefantäventyr 100220

Februari 2010Posted by Jonas Sat, February 20, 2010 15:13:42

Lördagar brukar vanligtvis innebära någon form av utflykt i familjen Nässbjers thailändska vardag, vilket var fallet även denna soliga lördag. Efter att ha startat morgonen med en rejäl lyxfrukost på vårt kära Baan Café var det dags för det härliga lördagsäventyret, Elefantridning. Beslutet hade fattats efter att med stor tydlighet fått klargjort att det inte var några som helst problem att som ensam vuxen rida elefant med två småbarn och snart var allt ”klart och betalt”. Tillsammans med den tuk-tuk chaufför som vi numera betecknar som ”vår” begav vi oss således iväg till djungeln. Hela familjen sprudlade av entusiasm och spänning då vi kom fram till elefanternas ”place”. Eftersom Jonas, tro det eller ej, är allergisk mot Elefanter var det bara jag och barnen som skulle ges möjlighet att dela denna fantastiska upplevelse, där vi tillsammans med en stabil och trygg elefant skulle bege oss in i den vackra, vilda terrängen.

I väntan på att vår elefant skulle komma in spanade vi in en supergullig elefantunge som spexade för oss i anslutning till stället där man skulle kliva upp på elefanterna. Allt kändes superbra och spännande - sen kom vår elefant fram till påstigningsplatsen. Vår elefant var superstor och det var med ordentlig möda som vi alla tre lyckades ta plats i den korgliknande anordning vilken skulle fungera som ett stabilt skydd utifall det skulle råka bli en smula svajigt under färden. Redan efter omkring en minut frågar Engla ”har elefanten det bra”. Mitt svar blev ett tryggt och förtroendeingivande ”han har det jättebra, elefanter tycker att det är roligt att bära runt på människor i djungeln”. Sakta men säkert började dock min trygghet och mitt förstånd att inte oroa barnen att svikta. Då Engla för femte gången ställde samma fråga som tidigare, var jag tvungen att inse att elefanten inte var särskilt nöjd med sin situation, han var till och med rejält motsträvig. Mitt svar till Engla blev i stället att ”vi får hoppas att det snart är färdigt”, ”mamma är bara lite rädd”. Egentligen var jag inte lite rädd, jag var bokstavligt talat livrädd. Den trygga elefanten hade förbytts till grymt instabil och tillsynes rätt irriterad och ville helst inte gå mer än två meter i taget innan han försökte smita in i djungeln och den eftertraktade skuggan. Att han även frustade och skakade så att jag hade svårt att hålla koll på både mig och barnen förstärkte situationen ytterligare. Föraren som försökte få honom på rätt köl hade ett tufft jobb och då min uppfattning att han inte alls hade koll på situationen var ett faktum, bad jag honom att vända om och ta den snabbaste vägen tillbaka. Vi hade fått nog. Efter att Fred sedan tappat hatten (som föraren tog upp, trots mina protester att inte lämna oss ensamma på elefanten) och elefanten hade muckat med en annan elefant var färden slutligen över för vår del. Både jag och Engla försäkrade varandra om att vi aldrig mer skulle rida på elefanter. Fred däremot har under kvällen klargjort för övriga familjen att han vill rida på elefanter när han blir stor.

Ni kan förresten kolla in foton på Engla (Fliken Bilder, Tempelbesök) på Lilla Svenska skolans hemsida. www.svenskaskolanlanta.se

Tack för idag, morgondagen ska vi spendera på den trygga stranden. //Camilla

En liten ödla som smet in i vår lägenhet infångades snabbt av Engla.

Förväntansfulla ungar, ett par skymtande elefanter och vår tuk-tuk chaufför.

På grund av hastigt avslutat äventyr blev det tyvärr ingen bättre bild än denna på själva ridturen.

Sötsnabel.

Phuket

Februari 2010Posted by Jonas Wed, February 17, 2010 18:44:56

Onsdag. Ni som följt vår resa hittills vet att onsdagarna är lika med Millas kväll med tjejorna. Själv sitter jag som så många gånger förr framför datorn, för att författa några rader om våra eskapader. Senast jag skrev berättade jag om vår stundande resa till Phuket. Numer är den resan ett avslutat kapitel. Åtminstone i dess fysiska form. I minnet lever den självfallet vidare. Och för mig är det delvis minnena som gör resandet så fantastiskt. Just för att man kan plocka fram sina upplevelser då livet känns lite trist och drömma sig tillbaka, för att på så sätt återigen uppleva det man varit med om och återigen bli sugen på att resa.

100212

Vi lämnade Koh Lanta med båt runt 13.45 för att cirka fyra och en halv timme senare anlända till Koh Phuket. Vid ankomst väntade en taxi som tog oss till vårt hotell, Rome Place Hotel, i Phuket Town. Efter incheckning och en snabb dumpning av vårt bagage tog vi oss ut på stan för en bit mat på ett multinationellt hamburgerhak. Vi vandrade sedan runt ett par timmar och besökte bland annat ett köpcentrum där priserna på varorna ej riktigt var i samklang med det Thailand som vi hittills lärt känna. Väl tillbaka på hotellet tog jag och Engla trapporna upp till den fjärde våningen och rum 410. Då vi passerade våning två såg jag ett gäng tjejer sitta i ett inglasat rum med nummerlappar klistrade på bröstet. Av det lilla jag hann se var det inte lycka som lyste ur deras ögon. Jag slog snabbt bort den obehagliga, ledsamma och arga känslan jag fick. Vi är ju trots allt på semester. Hela familjen slumrade sedan tillsammans in på den hårda dubbelsängen, i den på många sätt hårda världen.

100213

07.30 spratt vi upp och gjorde oss i ordning för en relativt fattig frukost. När bukfyllan väl var uppnådd tog vi vårt pick och pack och begav oss av till ett av stadens två ”busstorg”. Det kan sägas att stadens gator ej var gjorda för barnvagnar, eller ens pedestrianer i allmänhet, vilket gjorde vår promenad lite mer spännande. Då vi slutligen nådde den gatstump där bussarna avgick ifrån hittade vi efter lite kringfrågande den buss som skulle ta oss till Patong Beach, vilket var vårt huvudmål för dagen. Bussen vi åkte med kan beskrivas som något av ett hemmabygge och skulle knappast gått igenom Svensk Bilprovnings kontroller. Men även detta gjorde vår resa mer spännande och än mer speciell att tänka tillbaka på. En del av vägen till Patong var ruskigt brant och det kändes som att det var på vippen att vi nådde backens krön. Ett smärre mirakel var också att bromsarna höll för trycket på vägen ner.

Vi kom i vart fall fram till Patong som upplevdes värre än vad jag föreställt mig. Massturismen hade satt sina spår och visade sig från sin värsta sida. Barer barer barer. Förmodligen har även turistens Patong en gång varit något sånär genuint men den tiden är enligt min mening i så fall sedan länge förbi och i Patong fanns inget av det jag söker. Den som däremot är genuint intresserad av att dricka öl utan tanke på morgondagen har förmodligen hittat sitt paradis.

Det var i vart fall intressant att uppleva denna dekadens, men vi hade också den tvungna möjligheten att efter ett par timmar bege oss därifrån. Tankarna gick därmed till det förmodade stora antal i Patong, som liksom tjejerna på hotellets våning två, utan större valmöjligheter i livet, exploateras för uppfylla vissa turisters (och även inhemskas) mindre angenäma begär.

Patong har säkert fina sidor med, (vilket jag vet att jag läst i någon guidebok) och mina rader här baseras endast på några få timmars iaktagelser. Utifrån detta faktum kan jag självklart inte göra Patong rättvisa. Och jag har ju inte heller sett Patong ”by night”…

Som ni kanske märkt fokuserar denna blogg i allmänhet på det positiva under vår resa; positivt vilket det för det allra mesta också är. Men då livets fula så påtagligt visade sig kunde jag inte heller blunda för det och strunta i att nämna det. Detta inlägg blir därmed något kontrastrikt. Men livet är ju å andra sidan fyllt med kontraster från det vackraste vackra till det fulaste fula.

Back to basic.

För övrigt utmynnade vårt besök på Patong i att Engla fick ett gäng fina flätor i sitt hår, jag fick en liten snöglob som Fredde dessvärre senare råkade tappa i golvet och Milla fick återigen se det hotell som hon tillsammans med Marie och Lars bodde på då hon senast besökte Phuket för sådär åtta, nio år sedan.

På vägen tillbaka till Phuket Town passade vi på att besöka köpcentrumet ”Phuket Festival”. Förutom en ganska knepig kinesisk lunch, som bara Engla uppskattade, var det en upplevelse jag kunde varit utan.

På kvällen tog vi en taxi till en nattmarknad som hade det gamla vanliga skräpet. Vi kom hem vid tio och stöp tillsammans i säng.

100214

För att få ut så mycket som möjligt av vår Phuketvistelse var vi även denna dag uppe med tuppen. På schemat för dagen stod bland annat ett tempelbesök. Då vi läst oss till att det är viktigt att visa respekt i fråga om klädsel då man besöker ett tempel bad vi hotellpersonalen godkänna våra utstyrslar innan vi begav oss av. Vi frågade också personalen om de spännande bussarna även gick till templet, Wat Chalong. Det gjorde de givetvis inte. Men vi som alltid tror det värsta om folk antog att de for med osanning, (för att på så vis kunna tjäna en hacka genom att kontakta sina mer turistanpassade tuk-tuk-kompisar) log och tackade för informationen för att sedan ta en promenad till ”busstationen”. Strax innan vi nådde bussarna erbjöd en taxichaufför oss sina tjänster genom att berätta att det vid busstationen endast var en fiskmarknad varpå han ansåg att det var bäst att vi åkte med honom. Milla log och sa världsvant att vi åkte med ”fiskbilarna” även under gårdagen.

Och kors i taket, gick det inte en liten buss även till Wat Chalong, Phukets populäraste tempel. 10 kronor och 40 minuter senare stannade så bussen alldeles utanför tempelområdet. Vi klev av och gjorde oss beredda på en ”vördnadsfull upplevelse”. Men det var näst intill omöjligt att uppnå en sådan känsla då hela tempelområdet var en enda stor marknad där all sorters bråte såldes. Bland annat knivar och kamouflagekläder, något i vart fall jag anser rimma illa med de ideal som Buddhismen förespråkar. Men värst av allt var trots allt de mängder med kaniner och hundar som trängdes i alltför små burar. Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Men trots allt var även detta en intressant, om än något skrämmande, upplevelse, och som ni förstår blev det inga mer tempel denna dag.

Istället åkte vi till en ”fjärilspark”. Där blev vi varse om att det var ”alla hjärtans dag” i och med att jag av entrévärden fick ett par chokladhjärtan som jag skulle ge Milla i kärleksgåva. Mycket romantiskt. Här fick vi i vart fall en mysig upplevelse då vi såg hur mycket Engla uppskattade att ha fjärilar runt sig och även på sig. Även Fred tycket det var skoj, framförallt att äta glass i parkens café.

Vi avslutade dagen med en middag på ”The Pizza”. (Ej rekommenderad i ”Michelinguiden”.)

100215

På förmiddagen köpte jag ett par otroligt snygga ”snöglober” som vittnar om vårt besök på Phuket. Sedan åkte vi hem till underbara Koh Lanta.

Trots att det var en intressant och på många sätt spännande resa innehöll den också delar som gör att jag i skrivandets stund inte direkt längtar tillbaka. Men vare sig vi vill det eller ej kommer vi alldeles snart att återvända till Phuket, i och med vår stundande ”visumresa”. //Jonas

Railey Beach. På väg till Phuket.

Igen.

Det fanns tyvärr inget MAX.

Engla och Rolf.

Engla och Sune.

Engla och Maggan.

Engla och ?

Engla och Rocky.

Phuket Town.

Phuket Town.

Phuket Town. Det mesta var ganska slitet men det fanns en del pärlor.

Jordgubbar i bussen.

Hjälpsam dam.

Talar för sig själv.

Det fanns en hel del sådana här bargator i Patong.

Bangla Bungalow. Där bodde Milla för ett antal år sedan. Mitt i smeten.

Snygga kopplingar.

Bargata.

Kinesiskt nyår innebar smällare i parti och minut.

Engla får flätor.

Vackert värre.

En lyxig glass.

Patong Beach.

Tuk-tuk.

Tempel.

Tempel.

Fjärilen Guldvinge.

Hissen gick inte till våning två.

Engla skapade som vanligt nya kontakter. Här på väg hem.

Åter på Koh Lanta.

OS och stundande Phuket 100212

Februari 2010Posted by Jonas Fri, February 12, 2010 05:09:21

Håller som bäst på att förbereda en liten tripp till Phuket men känner att jag måste bryta in med ett litet inlägg.

Englas skoldag startade idag på stranden. Detta då de olympiska spelen stod på schemat. Hela skolan skulle samlas för att indelade i olika nationaliteter göra upp om de ärorika medaljerna. Engla var för dagen grek och hon gick därmed i bräschen då idrottarna tågade in på ”strandion”. Då de tävlande hade samlats efter inmarschen gjorde så barägaren Pas (The Indian) entré med den olympiska elden i sin stolta näve. Det var en storstilad invigning, helt i klass med den i Peking.

Som sagt ska vi idag åka till Phuket för tre nätters övernattning. Vi har bara lösa planer gällande vad vi där kommer att ta oss för, men vi har åtminstone en fast utgångspunkt i Phuket Town. Förmodligen kommer vi i vart fall att ta en tur till Patong och säkerligen kommer vi även att kika på ett par tempel. På söndag firas det kinesiska nyåret och det kommer antagligen att märkas i krokarna. Mycket mer vet vi inte men vi återkommer med en rapport till veckan. Tills dess får ni har det så gott! //Jonas

Inmarsch. Längst fram går Englas fröken Maritha.

Pas.

Pas igen.

Den olympiska elden tänds.

Snowboardtävling!

Latblogg 100209

Februari 2010Posted by Jonas Tue, February 09, 2010 14:56:08

Idag blir det en ”latblogg”, vilket innebär att den innehåller mestadels bilder. Måste dock nämna att jag och Milla blev väldigt stolta över Engla idag då hon lekte med ett par kompisar hon träffade på restaurang ”Slow Down”. En av tjejerna var lite blyg men Engla var väldigt noga med att även hon skulle var med i leken. Hon var också juste gällande volleybollreglerna, då det gick precis lika bra att skjuta under nätet som över det. Hon såg också till att ställningen under hela ”matchen” var lika lagen emellan. Det är helt enkelt en underbart härlig och snäll dotter vi har! (Som om det vore någon överraskning. Fred är såklart en skön lirare han med!) //Jonas

Fredde kikar på krabbor.

Ytterligare en lässtund på "The Indian".

Fred slöar på "The Indian".

Engla gör en "volter" (som hon själv säger).

Fred hoppar upp på en hoj utanför "Slow Down".

Snyggingen!

Snyggingen igen.

Efter en hård dag blev Fred lite trött...

...och somnade till slut i sin vagn!

En mysig dag 100209

Februari 2010Posted by Jonas Tue, February 09, 2010 05:32:02

Vissa dagar har det där lilla extra.

Tjejerna tog under eftermiddagen en massage, Engla oljemassage och Milla Thaimassage. Engla tyckte det var otroligt skönt och sa att det till och med var bättre än "fiskmassagen". Nästa gång vill hon bli masserad i 20 timmar. Efter avslutad behandling fick Engla en liten mini-manikyr/pedikyr. Fred och jag som satt och tittade på hade också en mysig stund tillsammans. Fred charmade även personalen då han gick och lade sig på en av massagesängarna där han sedan blev ompysslad av tre massörer i några minuter. Han såg ut att njuta av uppmärksamheten.

Direkt efter massagen gick vi och åt på ”Easy bar”. Vi har inte varit där på ett tag och Fred tyckte det var speciellt skoj då han återigen fick träffa sin ”servitörkompis”.

Vi avslutade kvällen med att gå ner och sätta oss i ett par sköna solstolar vid stranden. Jag och Milla delade på en drink, ”Lanta Sunset”, medan barnen lekte på stranden med några nyfunna vänner. Vi gick sedan hem och Milla satte sig på altanen och fortsatte mysandet medan jag lade barnen. Även jag var sugen på lite altanhäng men Fred ville annorlunda då han var ovanligt seg att somna. Efter cirka en och en halv timma kunde jag till slut göra Milla sällskap och vi fick en trevlig avslutning på en trivsam dag. //Jonas

Stackars mig 100207

Februari 2010Posted by Jonas Sun, February 07, 2010 10:26:48

Då har även jag lyckats med att bli sjuk och som sig bör hos familjen Nässbjer inföll det dåliga måendet lagom till helgen - vilket i sin tur inneburit ännu en lugn helg. Givetvis har det varit mycket, mycket synd om mig men jag kan med stolthet berätta att jag trots detta förmått mig själv att bada lite och igår var jag även med de andra och käkade middag vid stranden, allt med barnens bästa i fokus. Vid gårdagens middag träffade barnen sina restaurangvänner Ester och Melker, vilka jag även nämnt i tidigare inlägg. I det tidigare inlägget berättade jag om att Fred, som ett sätt att säga hej, hällde en skopa sand över Melkers huvud. Sedan den incidenten verkar det dock som att det skett ett mindre mirakel gällande Freds kunskap om de sociala koderna. Denna gång hälsade han genom att i rasande tempo säga: ”HejduheterEsterochjagheterFred-Lillebror.” Förutom att presentera sig själv fick han även Ester att känna sig sedd genom att han kom ihåg vad hon hette samt att han även hedrade sin kära syster genom att framhäva sig själv i förhållande till henne. Efter detta sprang han runt och yrade som vanligt.

Idag tog vi en tuk-tuk till restaurangen ”View-point”. Restaurangen är belägen strax nedanför öns högsta punkt och erbjuder en ganska ståtlig utsikt över delar av ön och det omkringliggande havet. Engla passade på att dricka lite kaffe och menade att hon inte tyckte det var så gott men att hon på något vis gillade att dricka det ändå. Jag tror jag förstår hur hon menar då jag skulle kunna beskriva mitt förhållande till sushi på ett liknande vis. Freddes kulinariska upplevelse var av det mer ordinära slaget men även han fick ut något av vår utflykt då han verkligen älskar att åka tuk-tuk. Han påvisade detta genom att under åkturen ett flertal gånger säga: ”Inte åka hem, det här är jätteroligt”. //Jonas

Engla och Milla skaffade sig under gårdagen nya örhängen. Engla vill att även jag ska ta hål, antingen i örat eller stjärten.

Tyvärr var buren låst då vi skulle hälsa på kaninerna på Englas skola.

Fred kollar in omgivningarna på sitt kommande dagis.

Många glassar har ätits utanför 7-eleven.

En till strandbild.

Grimasch om kvällen.

Nog är hon lik mig alltid.

Engla brukar roa sig med att jaga små sandkrabbor på stranden...

...Krabborna i sin tur tycker det är skoj att göra såna här mönster längst hela stranden.

Utanför vår favoritrestaurang "Rann".

"Titta! Jag har en mage!"

"Titta! Du har också en mage!"

"Titta! du har fötter!" (osv. osv.)

Myskillen!

Restaurangvy.

"Kaffe, he e gött he!?"

Vi fick traska några meter för att tuk-tuken skulle klara stigningen.

"Det är en dag imorgon också" 100204

Februari 2010Posted by Jonas Thu, February 04, 2010 15:02:14

Under en stjärnklar himmel dansas det barfota till sköna, svängiga rytmer. I klungor har folk samlats på mjuka kuddar i sanden och de ömsom sitter, ömsom ligger och njuter av stämningen, sällskapet och det svaga vågskvalp som kan höras när musiken då och då tystnar. Svala vindar sveper in över stranden och jag tänker på vilken lyckost jag är som får uppleva detta. Jag tänker på att alla runtomkring mig verkar vara så uppsluppna, fria och avslappnade. Jag tänker på den vänliga inställning som alla uppvisar gentemot varandra. Jag tänker på att klockan börjar bli mycket och att det är en dag även i morgon. STOPP! Det är bara att inse att en del saker har hänt sedan min ”storhetstid” och att jag nuförtiden förundras över att så många runtomkring mig på utestället dricker sina drinkar ur ”buckets” (som små hinkar). Jag känner även en viss stress och oro över det relativt ”höga” antalet personer runtomkring mig tycks ha kringgått de hårt stiftade narkotikalagar som finns i Thailand. Något som förmodligen kan relateras till att så många ligger och tar det, det lilla lugna, på utplacerade ”myskuddar” på stranden. Då jag slutligen adderar antalet ”buckets” och alla de något misstänkta pupiller som jag sett under kvällen och ställer detta i relation till de omkring 75 mopeder som står parkerade utanför stället, är det dags att kapitulera och tacka för mig. Man skulle kunna sammanfatta kvällen som riktigt härlig på ett grymt skönt uteställe, men med bristande förutsättningar att fullt ut kunna hänge mig åt det gamla goda partylivet. Men Anna, om du kommer och hälsar på ska vi allt se till att skaka liv i den numera något ängsliga och restriktiva morsan.

07.30 nästföljande morgon sätter jag mig panikslagen upp i sängen och märker att ytterdörren står öppen. Springer in till vardagsrummet där Engla sitter och ritar, medans Jonas ligger och halvsover i sängen. När jag inser att Fred inte befinner sig vare sig i sängen eller framför TV´n gallskriker jag, med galenskap i både röst och blick, att ”dörren är öppen och Fred är borta”. Springer sedan iväg ut till hallen för att bege mig ut på jakt, men inser snart att jag måste låsa upp dörren för att kunna ta mig ut. Polletten trillar slutligen ner när jag långsamt vänder mig och för att se en snusande liten 2,5 åring ligga i den 80 cm säng som jag och Fred brukar sova i på nätterna. Jag signalerar snabbt till Jonas ”att det nog bara var en dröm” och att ”det är lugnt”. Ni kan lita på att Jonas kände stor ömhet och stolthet över sin fru i och med detta hjärtslitande och något abrupta uppvaknande. God Morgon och välkommen till en ny dag på Koh Lanta. //Camilla

100203

Februari 2010Posted by Jonas Wed, February 03, 2010 14:20:21
Har just tryckt i mig två pizza-slizar som faktiskt inte smakade så angenämt, men ibland kan bukfylla vara gott nog. Det är onsdag och som sig bör är Milla på sin sedvanliga onsdagsträff med tjejorna. Krabaterna ligger och sover och själv hade jag tänkt att plugga, men tyvärr verkar surfandet idag gå vinnande ur den striden. Tänkte inte skriva så mycket mer än så här men jag kan även meddela att jag fått nytt jobb i Gävle, vilket till skillnad från pizzan känns mycket angenämt. Så alla norrlänningar: gör er beredda på ett gäng "hemvändare" till våren! //Jonas

"Fiskmassage" 100201

Februari 2010Posted by Jonas Mon, February 01, 2010 14:37:33

Englas och Millas massage som jag nämnde i det föregående inlägget utfördes tydligen av ett gäng hungriga fiskar. ”Fiskmassage” som man kanske kan kalla det innebär att man doppar ner fossingarna i ett akvarium fyllt med fiskar som sedan kalasar på fötternas döda hudavlagringar. Låter inte så mumsigt i mina öron, men jag har ju å andra sidan inte testat, så vem är jag att döma? Både Engla och Milla tyckte i vart fall att det var mysigt, Engla så pass att hon tog sig en sejour även idag.

Förutom detta har Engla idag varit på en sightseeing runt Koh Lanta med skolan . Hon berättar här med egna ord: ”Sett elefanter, och vad heter det där stora djuret? vararan? varan! (En nypa salt kanske?) Sett melon, ananas och sånt som bränns på läpparna som eld. Vi såg också två Thailändska barn. (Exotiskt!) Att vi såg elefanter var nog det som var bäst!”

Idag firade jag och Milla vår sjuårsdag genom att beställa hem mat från den restaurang som Engla äter sin skollunch på. Riktigt bra mat som mättar två personer för cirka 40 kronor. Förmodligen ännu ett stammisställe! //Jonas

"Fiskmassage".

Mysigt värre!?

Lite maffioso över Freddan med det där glass-skägget.

40-kronors "take-away".