korgboll

korgboll

Koh Lanta Noi runt 100331

Mars 2010Posted by Jonas Wed, March 31, 2010 10:15:40

Idag blev det ytterligare en moppetur. Denna gång åkte jag till grannön Koh Lanta Noi (Norra Lanta) för att se vad den hade att erbjuda. För att ta sig dit åker man färja över sundet mellan södra och norra Lanta. Turen tar cirka tio minuter och kostar endast åtta bath, vilket ju är så gott som gratis. Då färjan var iland brassade alla bilar och mopeder fram till en t-korsning för att sedan ta höger. Alla utom jag då, som följaktligen svängde vänster. Då jag inte hade någon vägkarta över Lant Noi hade jag ingen koll på vart jag var på väg. Vägen visade sig till slut att leda fram till den strand som vi sett så många gånger då vi käkat på ”pålrestaurangerna” i hamnen. Jag steg av och knäppte ett par kort innan jag fortsatte vägen som de andra tagit. Efter några kilometer nådde jag den korsning som då man svänger vänster leder till den färja som tar en till fastlandet. Sannolikt är att det är den vägen som de flesta besökare på Lanta Noi tar innan de ens hunnit sätta sin fot på ön. Detta då jag efter att ha passerat korsningen hade vägen för mig själv. Det var en häftig om än något knepig upplevelse att svischa fram på mopeden, med djungel och hav som om vartannat hamnade i mitt blickfång. Några byar, där det kan vara svårt att vara anonym, passerade jag också på min väg. Jag kände mig smått exotisk då barnen efter vägkanten vinkade och skrek, Hello! ”Savadikap” sa jag och vinkade glatt tillbaka. Då jag kom hem igen var ännu en lyckad moppetur avverkad där det genuina Lanta, eller Lanta innan turismen, gjort sig synligt. //Jonas

Stranden mitt emot "pålrestaurangerna".

En övergiven semesterby?

Vägen var överlag i bra skick.

En fiskeby i sikte.

Och en fiskebåt.

Här tog vägen slut.

På färjan hem.

Moppetur 100330

Mars 2010Posted by Jonas Tue, March 30, 2010 08:51:31

Medan barnen var i skolan/dagis och Milla var på massage tog jag en moppetur till den vackert belägna fyren på öns södra udde. Här kommer några bilder från min lilla resa.

Flera apor såg jag längs vägen. Här en som kalasar på sopor och lät sig fotas på ett par meters avstånd.

Fyren.

Fyren ur ett grodperspektiv.

Klippor nedanför fyren.

Eftersom ingen annan fotar mig så får jag göra det själv.

På hemvägen blev det en lunch på restaurangen Bamboo och ett dopp i Bamboo Bay.

Tuk-tuk-tur 100327

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 28, 2010 11:56:01

De två veckorna som min mamma var här flög snabbt förbi, och tyvärr stämmer det nog att tiden går fort då man har roligt, och roligast av allt var nog att hon själv trivdes så bra här på Koh Lanta. Men gillar man god mat, massage och trevliga människor är det svårt att ha en misslyckad semester här på ön.

Sedan i torsdags är det så ”bara” vi fyra igen, och den sista månaden som är kvar kommer förmodligen att bli mycket lugn. För övrigt märks det nu tydligt att lågsäsongen är här. Dels beroende på att stranden över en natt ändrade karaktär genom att vågor dragit med sig stora sandsjok längre ut till havs och dels beroende på att turisterna sakta men säkert börjar leta sig hem till kylan eller kanske, och förhoppningsvis, en härlig vårvärme.

100327

Idag var vi iväg på ett tuk-tuk-äventyr med mig själv som chaufför.

Vi började dagen med en frukost på Baan café. Dagens frukost var ganska karakteristisk för familjen Nässbjer och såg ut som följer: Engla åt varmt grovt bröd med salami. Till det blev det färskpressad äppeljuice. Fred tvingade i sig en skål cornflakes med mjölk och tjatade om att smaka alla andras mat som han sällan gillar. Han drack även en apelsinshake. Milla åt en likadan macka som Engla, samt yoghurt, müsli och en jordgubbsshake. Själv åt jag som vanligt en tonfiskmacka och drack en kopp kaffe.

Efter frukost begav vi oss söderut längs öns västkust. Det första stoppet blev ett badstopp på ”Relax Bay” som är en del av stranden ”Long Beach”. Efter en stunds badande gick jag iväg för att hämta kameran. Under den korta tid jag var borta tilltog vågorna och Milla hade fullt sjå att hålla koll på sig och barnen. Själv kände jag mig som en vanmäktig krigsfotograf som inte kunde göra annat än att försöka fånga den bästa bilden.

Efter badet drog vi iväg för en liten lunch på en restaurang som låg efter stranden Klong Nin för att sedan åka vidare till öns sydspets, eller åtminstone så långt vi vågade åka innan backarna blev väl branta för vårt lilla ekipage. Tyvärr går inte vägnätet runt hela ön, så vi blev tvungna att vända om och åka tillbaka några kilometer innan vi kunde vika in på en av de två vägar som går tvärs över ön. Trots att vi tidigare valde bort en av de branta backarna stötte vi på denna tvärväg på en ännu brantare nedförsbacke innan vi nådde öns östkust. Förutom denna lilla pärs, som det var att av alla krafter trycka åt både fram och bakbroms för att på så sätt smyga ner för branten, gick själva körningen bra. Efter backen åkte vi vidare till den by där öns ursprungsbefolkning "Chao Leh" håller hus. På grund av ett stundande oväder blev vi dock tvungna att vända om och bege oss till "Old Town" för att ”söka skydd”. Vi hittade vårt skydd på en restaurang vi besökt vid två tidigare tillfällen. Efter lite glass och milkshake märkte vi att ovädret aldrig riktigt blev av och återvände så hem.

Efter barnen somnat hade vi lite altanmys med en gammal kompis (Åke) och hans tjej (Annika). Jag hade utan vetskap att de var på Lanta stött på dem några dagar tidigare under en promenad på stranden. Bra avslutning på en skön dag helt enkelt. //Jonas

Krigsfotot.

En avslappnad posé på Relax Bay.

Fred är däremot inte mycket för att posera, honom får man istället fånga i flykten.

Som sagt.

Fred snart tre år.

Pärlan.

Hong Kong

Mars 2010Posted by Jonas Fri, March 26, 2010 08:37:04

Lite mer än två veckor sedan vi kom tillbaka till Koh Lanta är det så dags att skriva några rader om vår vistelse i Hong Kong.

Efter en cirka fyra timmar lång flygresa från Kuala Lumpur anlände vi till den enorma flygplatsen vid sextiden. De första som ”tog emot” oss var två munskyddförsedda personer som genast kollade tempen på barnen för att sedan med ett busigt leende välkomna oss till Hong Kong. Nästa kontakt var med en k-pistförsedd man som bad mig att säga åt Engla att inte springa på rullbanden. Enligt honom hände det mycket olyckor i frågan. Försiktighet på många plan är alltså något som prioriteras på en av världens modernaste flygplatser.

Efter vi hämtat vårt bagage tog vi tåget in till centrum. Vi nådde Hong Kong Central där vi skulle byta linje till den som skulle ta oss till stationen Tin Hau som vi under vår vistelse besökte ett två gånger om dagen.

Då vi efter incheckning stod och väntade på hissen märkte vi hur några ur personalen uppträdde stressat. Det visade sig bero på att hotellets brandlarm satts igång. Vi valde då att inte ta hissen upp till våning 23. Istället gick jag och köpte resans basmat på Mc Donalds medan resten av familjen satte sig att vänta. Då jag kom tillbaka var läget lugnt och efter att jag tappat ut en läsk i foajén tog vi så hissen upp till vårt lilla hotellrum där vi åt och sov.

Nästa dag var det dags för barnens höjdpunkt under resan, Disney Land. Det var självklart ett mycket välordnat nöjesfält men konstigt var att det nästan inte var några barn där. Uppskattningsvis var endast fem procent av besökarna under 18 år. Vi hade i vart fall en mycket mysig dag då Engla också fick sin efterlängtade sockervadd. Tror även att vårt val av att besöka parken på en torsdag var bra, detta då det knappt var några köer till attraktionerna.

Dagen efter var det dags att åka till Stanley Market som låg på den andra sidan (södra delen) av Hong Kong ön. Vi tog oss dit med en buss som efter de slingriga bergsvägarna körde i ett rasande tempo. Bussturen var trots att man ibland satt med andan i halsen trevlig då vi kom bort från den extremt urbana stadskärnan och istället fick se ett annat mer ”lantligt” Hong Kong. Kontrasten var slående och gjorde Hong Kong än mer fascinerande. Marknaden som låg väldigt vacker vid vattnet var trots allt inte så speciell. Men med allt inräknat var det dock en spännande dag och bussturen tillbaka var ännu vildare.

Dag tre var det dags för The Peak vilket är en högt belägen del av Hong Kong. Vi tog oss dit med hjälp av The Peak Tram som är ett vackert bergståg som vid tillfällen klättrar upp för berget med en extrem lutning. Väl uppe tog det ett tag för oss innan vi hittade ut från det köpcentrum som avstigningsstationen så fiffigt ligger i. Men väl ute möttes vi av en fantastisk utsikt över stadsdelen Hong Kong och stadsdelen Kowloon. Efter ett par timmar tog vi sedan tåget tillbaka och vandrade till stadsdelen SoHo. SoHo är det hippaste som Hong Kong har att erbjuda och var kanske inte helt anpassat för barnfamiljer, men vi åt i vart fall en god men dyr middag på en mexikanske restaurang innan vi åter åkte tillbaka till hotellet för att ladda inför nästa dag.

Efter att ha tagit det relativt lugnt på morgonen styrde vi kosan mot Kowloon. Till Kowloon är det lätt att ta sig med tunnelbana men vi ville såklart åka de relativt berömda Star Ferrys. Vi trodde att vi skulle behöva punga ut med en hel massa pengar för turen men tydligen anses båtarna vara som vilken kollektivtrafik som helst och kostade således endast tre-fyra kronor. Den korta båtturen var helt klart värd pengarna och jag hade nästan kunnat betala det dubbla. Vi steg iland på Kowloon och efter lite hamburgare var vi beredda för Walk Of Stars som är ett stråk längs vattnet där en massa kinesiska stjärnor har sina stjärnor och handavtryck. De flesta okända för oss men några såsom Jackie Chan, Bruce Lee och Jet Lee kände vi ju till. Från Walk Of Stars har man hela tiden fantastisk utsikt över Hong Kongs otroliga skyline vilket gjorde upplevelsen mycket mäktig. Efter promenaden tog vi oss en rundtur inåt Kowloon och besökte bland annat en restaurang där personalen tycktes väldigt förundrade över att ha västerlänningar på besök samt ett H&M som vi självklart bara sögs in i. Klockan åtta var det dags för The Symphony Of Lights vilket är en ljusshow som utspelar sig på Hong Kongs skyskrapor. Häftigt, och likt The Peak ett måste för alla som besöker staden.

Dag fem var det så dags för hemresa men innan vi satte oss på planet till Phuket han vi med att köpa ett Nintendo DS till Engla och jag passade även på att gå till frisören.

Vi kom fram till Phuket vid elvatiden och efter en seg taxiresa stöp vi i säng först klockan två på natten. Klockan halv åtta steg vi upp och halv nio satt vi på båten hem mot Koh Lanta. Innan vi var hemma stannade vi på dock på Phi Phi Island ett par timmar och vi fick där chansen till en liten matbit. Då till slut steg iland på Lanta kändes det som att vara hemma. //Jonas

Frukost på vårt hotell Causeway Bay.

På Disney Land.

Trollkarlen Merlin.

Engla och Törnrosa.

Fred var lite fegare än Engla och valde att inte vara med på några stjärnkort.

På Stanley Market. T-shirtar ljuger inte.

Engla åt tre potioner med "svenska" köttbullar.

På väg till The Peak.

Utsikten från The Peak.

Utanför restaurangen i SoHo.

På vår Star Ferry med det passande namnet Nothern Star.

Ett hyfsat välkänt klocktorn och en Star Ferry.

Spex framför Hong Kongs skyline.

Jag (Jonas) och Jackie.

Som vanligt ville folk fota Milla.

Engla i kön på H&M.

Skyline.

Vårt hotell.

Efter några få timmars sömn på Twin in hotell i Phuket Town.

Väl hemma väntade ett paket från mormor och morfar.

Emerald Cave igen

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 21, 2010 12:14:20

Inget Hong Kong än, dock ett litet inlägg om veckan som gått och om denna dag.

Veckan som gått

Förutom att min mamma och Milla har varit på massage sjuttioelva gånger och att vi ätit en massa god mat och haft det allmänt mysigt kan sägas att Milla och jag i fredags var på Muy Thai. En kille på det gym som jag tränade på innan jag fick kasta in handduken skulle gå huvudmatchen. Anledningen till att jag efter hela fyra träningar fick lov att avsluta min Muy Thai karriär var på grund av att jag under mitt fjärde träningstillfälles första slag stukade handen (eller nåt?). Fyra veckor senare är handen fortfarande inte okej. Innan denna fjärde träning hade jag även skadat foten på två ställen samt ett knä och jag som inte ens fyllt 35? På grund av min bräckliga kropp är den som nu ska bära familjens heder i ringen Milla som gjorde sin första träning i fredags. Och hon som inte fyller 30 förrän den sjuttonde maj har ju framtiden för sig. En framtid som också bekräftades av hennes tränare som ansåg att hennes ”gå på lina” grundposition (precis som Boklövs V-stil) förmodligen kommer att revolutionera sportens framtid. Behöver jag säga att jag inte är lika kaxig mot henne nu som förr?

Åter till matchen. Innan vår kille skulle upp i ringen var det ett antal andra matcher. Bland annat två grabbar i åttaårsåldern som tyvärr pucklade på varandra rejält. Inte alls roligt att bevittna. Kan ju tycka att de åtminstone borde bära huvudskydd.

Under de första två ronderna såg ”vår kille” väldigt skakig ut och han verkade inte ha något självförtroende. Kanske inte så konstigt då detta var en rematch mot en motståndare som i den tidigare matchen knockat honom rejält. Så, plötsligt i början av rond tre drar vår man in en tjottablängare rakt i kistan på sin stackars kombattant och matchen var som i ett trollslag över. Kul tyckte vi, då vinnaren är en mycket trevlig och ödmjuk herre.

Emerald Cave igen

Då min mamma utifrån vårt senaste inlägg om Emeralde Cave blev lite sugen på att se det med egna ögon tog vi idag en tur dit. Båten var återigen den som gick till fyra olika öar där man fick chans att snorkla lite och kolla på fiskar. Tyvärr var det lite väl mycket maneter på ett par ställen vilket gjorde att snorklingen inte blev lika njutningsfull som förra gången. Ingen större sorg för någon av oss förutom Milla då. Hennes lycka var dock gjord då hon såg ännu en karaktär ur filmen Nemo. Denna gång var det Gill som Persbrandt dubbar i den svenska versionen. Och nu kan hon inte sluta prata om den rackarns fisken!

Då vi denna gång kom fram till grottans öppning var den överbefolkad av turister. Åtminstone fyra gånger fler än vid det förra tillfället, som även det var det trångt. Allt gick dock precis lika galant som den första gången och min kära mor tyckte upplevelsen var "helt underbar". Denna gång hade vi även köpt ett ”ocean pack” till kameran vilket innebär att vi till skillnad från förra gången kan bjuda på några bilder.

Klockan tickar på och nu ska vi ut och käka på en av våra favoritrestauranger, Rann. Ha det gott alla! Vi hörs! //Jonas

Stranden i Emerald Cave.

Går det att läsa?

Som vanligt är det många som vill fota barnen.

Eller är det Milla de vill fota?

Ett litet dopp.

Tillhör inte vanligheterna att Fredde sover middag nu för tiden.

Hong Kong 100307

Mars 2010Posted by Jonas Sun, March 07, 2010 07:56:33

Sitter pa ett cafe pa Kowloon i Hong Kong. Utanfor syns Hong Kongs skyline en ganska beromd Bruce Lee staty och ett duggande regn. For forsta gangen pa var resa ar det kallt (max 15 grader). Men till och med kylan ar njutbar. Idag ar vi pa jakt efter ett Nintendo DS till Engla. Vi far ser hur det gar. Imorgon lamnar vi HK och pa torsdag kommer barnens farmor till oss pa Lanta. Skoj!

Bye bye!