korgboll

korgboll

Phuket

Februari 2010Posted by Jonas Wed, February 17, 2010 18:44:56

Onsdag. Ni som följt vår resa hittills vet att onsdagarna är lika med Millas kväll med tjejorna. Själv sitter jag som så många gånger förr framför datorn, för att författa några rader om våra eskapader. Senast jag skrev berättade jag om vår stundande resa till Phuket. Numer är den resan ett avslutat kapitel. Åtminstone i dess fysiska form. I minnet lever den självfallet vidare. Och för mig är det delvis minnena som gör resandet så fantastiskt. Just för att man kan plocka fram sina upplevelser då livet känns lite trist och drömma sig tillbaka, för att på så sätt återigen uppleva det man varit med om och återigen bli sugen på att resa.

100212

Vi lämnade Koh Lanta med båt runt 13.45 för att cirka fyra och en halv timme senare anlända till Koh Phuket. Vid ankomst väntade en taxi som tog oss till vårt hotell, Rome Place Hotel, i Phuket Town. Efter incheckning och en snabb dumpning av vårt bagage tog vi oss ut på stan för en bit mat på ett multinationellt hamburgerhak. Vi vandrade sedan runt ett par timmar och besökte bland annat ett köpcentrum där priserna på varorna ej riktigt var i samklang med det Thailand som vi hittills lärt känna. Väl tillbaka på hotellet tog jag och Engla trapporna upp till den fjärde våningen och rum 410. Då vi passerade våning två såg jag ett gäng tjejer sitta i ett inglasat rum med nummerlappar klistrade på bröstet. Av det lilla jag hann se var det inte lycka som lyste ur deras ögon. Jag slog snabbt bort den obehagliga, ledsamma och arga känslan jag fick. Vi är ju trots allt på semester. Hela familjen slumrade sedan tillsammans in på den hårda dubbelsängen, i den på många sätt hårda världen.

100213

07.30 spratt vi upp och gjorde oss i ordning för en relativt fattig frukost. När bukfyllan väl var uppnådd tog vi vårt pick och pack och begav oss av till ett av stadens två ”busstorg”. Det kan sägas att stadens gator ej var gjorda för barnvagnar, eller ens pedestrianer i allmänhet, vilket gjorde vår promenad lite mer spännande. Då vi slutligen nådde den gatstump där bussarna avgick ifrån hittade vi efter lite kringfrågande den buss som skulle ta oss till Patong Beach, vilket var vårt huvudmål för dagen. Bussen vi åkte med kan beskrivas som något av ett hemmabygge och skulle knappast gått igenom Svensk Bilprovnings kontroller. Men även detta gjorde vår resa mer spännande och än mer speciell att tänka tillbaka på. En del av vägen till Patong var ruskigt brant och det kändes som att det var på vippen att vi nådde backens krön. Ett smärre mirakel var också att bromsarna höll för trycket på vägen ner.

Vi kom i vart fall fram till Patong som upplevdes värre än vad jag föreställt mig. Massturismen hade satt sina spår och visade sig från sin värsta sida. Barer barer barer. Förmodligen har även turistens Patong en gång varit något sånär genuint men den tiden är enligt min mening i så fall sedan länge förbi och i Patong fanns inget av det jag söker. Den som däremot är genuint intresserad av att dricka öl utan tanke på morgondagen har förmodligen hittat sitt paradis.

Det var i vart fall intressant att uppleva denna dekadens, men vi hade också den tvungna möjligheten att efter ett par timmar bege oss därifrån. Tankarna gick därmed till det förmodade stora antal i Patong, som liksom tjejerna på hotellets våning två, utan större valmöjligheter i livet, exploateras för uppfylla vissa turisters (och även inhemskas) mindre angenäma begär.

Patong har säkert fina sidor med, (vilket jag vet att jag läst i någon guidebok) och mina rader här baseras endast på några få timmars iaktagelser. Utifrån detta faktum kan jag självklart inte göra Patong rättvisa. Och jag har ju inte heller sett Patong ”by night”…

Som ni kanske märkt fokuserar denna blogg i allmänhet på det positiva under vår resa; positivt vilket det för det allra mesta också är. Men då livets fula så påtagligt visade sig kunde jag inte heller blunda för det och strunta i att nämna det. Detta inlägg blir därmed något kontrastrikt. Men livet är ju å andra sidan fyllt med kontraster från det vackraste vackra till det fulaste fula.

Back to basic.

För övrigt utmynnade vårt besök på Patong i att Engla fick ett gäng fina flätor i sitt hår, jag fick en liten snöglob som Fredde dessvärre senare råkade tappa i golvet och Milla fick återigen se det hotell som hon tillsammans med Marie och Lars bodde på då hon senast besökte Phuket för sådär åtta, nio år sedan.

På vägen tillbaka till Phuket Town passade vi på att besöka köpcentrumet ”Phuket Festival”. Förutom en ganska knepig kinesisk lunch, som bara Engla uppskattade, var det en upplevelse jag kunde varit utan.

På kvällen tog vi en taxi till en nattmarknad som hade det gamla vanliga skräpet. Vi kom hem vid tio och stöp tillsammans i säng.

100214

För att få ut så mycket som möjligt av vår Phuketvistelse var vi även denna dag uppe med tuppen. På schemat för dagen stod bland annat ett tempelbesök. Då vi läst oss till att det är viktigt att visa respekt i fråga om klädsel då man besöker ett tempel bad vi hotellpersonalen godkänna våra utstyrslar innan vi begav oss av. Vi frågade också personalen om de spännande bussarna även gick till templet, Wat Chalong. Det gjorde de givetvis inte. Men vi som alltid tror det värsta om folk antog att de for med osanning, (för att på så vis kunna tjäna en hacka genom att kontakta sina mer turistanpassade tuk-tuk-kompisar) log och tackade för informationen för att sedan ta en promenad till ”busstationen”. Strax innan vi nådde bussarna erbjöd en taxichaufför oss sina tjänster genom att berätta att det vid busstationen endast var en fiskmarknad varpå han ansåg att det var bäst att vi åkte med honom. Milla log och sa världsvant att vi åkte med ”fiskbilarna” även under gårdagen.

Och kors i taket, gick det inte en liten buss även till Wat Chalong, Phukets populäraste tempel. 10 kronor och 40 minuter senare stannade så bussen alldeles utanför tempelområdet. Vi klev av och gjorde oss beredda på en ”vördnadsfull upplevelse”. Men det var näst intill omöjligt att uppnå en sådan känsla då hela tempelområdet var en enda stor marknad där all sorters bråte såldes. Bland annat knivar och kamouflagekläder, något i vart fall jag anser rimma illa med de ideal som Buddhismen förespråkar. Men värst av allt var trots allt de mängder med kaniner och hundar som trängdes i alltför små burar. Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Men trots allt var även detta en intressant, om än något skrämmande, upplevelse, och som ni förstår blev det inga mer tempel denna dag.

Istället åkte vi till en ”fjärilspark”. Där blev vi varse om att det var ”alla hjärtans dag” i och med att jag av entrévärden fick ett par chokladhjärtan som jag skulle ge Milla i kärleksgåva. Mycket romantiskt. Här fick vi i vart fall en mysig upplevelse då vi såg hur mycket Engla uppskattade att ha fjärilar runt sig och även på sig. Även Fred tycket det var skoj, framförallt att äta glass i parkens café.

Vi avslutade dagen med en middag på ”The Pizza”. (Ej rekommenderad i ”Michelinguiden”.)

100215

På förmiddagen köpte jag ett par otroligt snygga ”snöglober” som vittnar om vårt besök på Phuket. Sedan åkte vi hem till underbara Koh Lanta.

Trots att det var en intressant och på många sätt spännande resa innehöll den också delar som gör att jag i skrivandets stund inte direkt längtar tillbaka. Men vare sig vi vill det eller ej kommer vi alldeles snart att återvända till Phuket, i och med vår stundande ”visumresa”. //Jonas

Railey Beach. På väg till Phuket.

Igen.

Det fanns tyvärr inget MAX.

Engla och Rolf.

Engla och Sune.

Engla och Maggan.

Engla och ?

Engla och Rocky.

Phuket Town.

Phuket Town.

Phuket Town. Det mesta var ganska slitet men det fanns en del pärlor.

Jordgubbar i bussen.

Hjälpsam dam.

Talar för sig själv.

Det fanns en hel del sådana här bargator i Patong.

Bangla Bungalow. Där bodde Milla för ett antal år sedan. Mitt i smeten.

Snygga kopplingar.

Bargata.

Kinesiskt nyår innebar smällare i parti och minut.

Engla får flätor.

Vackert värre.

En lyxig glass.

Patong Beach.

Tuk-tuk.

Tempel.

Tempel.

Fjärilen Guldvinge.

Hissen gick inte till våning två.

Engla skapade som vanligt nya kontakter. Här på väg hem.

Åter på Koh Lanta.